Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1854, sida 2

och i hans sorgsna uppsyn läste han redan sin dom. — Hvad medför du? sade han till honom. — Dåliga underrättelser, kapten. — Jag tvillade icke derpå! Har du något bref till mig? s — Nej, Gud bevars, kapten! Icke ett skrifvet ord. Papperet är alltid förrädiskt. Här har jag alltsammans, tillade han och pekade på pannan. — Så tala då! — Det är Michel som är skuld till allt! Det der dumhufvudet! — Hvad har han då gjort? — Han har sagt domstolen allt. Det var ett fruktansvärdt ord, en dödsdom, och likväl vacklade Plouen icke ens vid denna stöt, och på hans ansigte kunde man ej förmärka den ringaste rörelse. — Men korvetten? frågade han. — Den medför order att arrestera er, kapten. — Godt! sade Plouen, ... det fattas således intet. Han funderade några ögonblick med samma orörlighet som förut; derpå sade han till St. Malo: E Har du ett ur?