Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1854, sida 2

dermed följde lyckan. Man älskade honom för det goda han redan gjort och for allt hvad han ännu ämnade göra. Dessutom var det en tillfredsställelse for hans såsanga att se detta slott liksom pånyttfödas, dessa jordegendomar utvidgas, dessa trädgårdar och fält uppblomstra på nytt, liksom genom en trollmakt. Denna trollmakt var de penningar han utströdde och den verksamhet han utvecklade, och för hvilken de båda fruntimren, hvilka voro förvånade öfver allt hvad de hörde och sågo, vedergällde honom med deras kärlek och ömhet. Havd beträffar de hemliga aningar, hvilka emellanåt öfverföllo honom, så förrådde de sig blott på ett sätt, och detta var: den otålighet, som dref honom framåt. — Han hade gerna velat fullborda allt på en enda dag. Enligt hans åsigt kunde arbetena aldrig skrida raskt nog framåt, och han sparade icke på penningar, för att få allt att gå så skyndsamt som möj ligt. På en tid af några få månader hade han sålunda fullbordat hvad en annan skulle hafva behöft år till; han hade samlat hela egendomen, han hade uppbygt alla boningshusen, han hade förbättrat jordbruket på alla sätt. Då man såg honom vid detta arbete, var det tydligt att han omfattade det med hela sin själs energie och att han betraktade det som en pligt, den han hade att uppfylla, eller så