Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1854, sida 2

som en botösning, hvilken han sjelf pålagt sig. Han var nästan vid målet, då händelsernas våg öfversvämmade honom. Då han en morgonstund från sin terass blickade ut öfver hafvet, såsom han plagade göra, öfverraskades ban af en syn, som visade sig för honom vid horizonten. Det var tvenne sartyg, det ena större och det andra mindre, hvilka syntes följa och observera hvarandra. Vädret var vackert och blott en lätt vind krusade vågorna; de båda fartygen framkommo derför också blott långsamt, ehuru de tillsatt alla seglen. Det mindre skulle haft fördelen på sin sida, om det icke sjelf saktat sin gång; men det syntes ej vilja förlora sin följeslagare ur sigte eller umbära dess beskydd. Ingent.ng var naturligare än detta under krigstider, då statens fartyg så ofta understödde handelssartyg med sina kanoner. — Plouen skulle ej haft va oroats häröfver, om icke fartygen vid dede närmade sig blifvit allt tydligare. Det fanns ej längre något tvifvel om, att det ena af dem var Gregor och det andra en krigskorvett. Gregorl hur var det möjligt att kaptenen icke genast skulle igenkänna den? (Forts.)