vit ställd till justitieministerns disposition och skulle asgå så snart domstolen begärde det. Det var tydligt att en sådan order och en sädan utrustning måste stå i förbindelse med den hemliga rättegången. Besalhafvaren på Gregor beslöt derför att helt och hållet ratta sig efter korvetten; så länge den blef liggande för ankar, skulle briggen göra detsamma, men så snart den satte ull segels, skulle briggen följa dess exempel. Under allt detta förgingo några veckor. Ombord på Gregor var hvarje man på sin post; ingen fick lof att begifva sig bort och knappt unnade man frimans-qvarteret att gå i land på ett par timmar. Däcket var klart, på det att intet skulle hindra fartygets manövrer; vatten och proviant fanns i öfverslöd. Så snart signal dertill gafs, kunde briggen lätta på ögonblicket. Den skulle förbli sin kapten trogen till det yttersta och lemna honom alla de tjenster han var berättigad alt vänta af den. Så stodo sakerna, då S:t Malo en afton skynd samt kom ombord. — Hvad är det? tillsporde honom befålhafvande ofsicern. — Det är förbi, kapten; man berättar i sangelset att han bekänt allt. Det är hög tid att vi bringa detta budskap till Antillerna. — Låt oss icke förhasta oss, utan först se