för vår venstra slygel i klystan, afsände jag jagareregimentet Ochotsk till denna punkt. Dess 3:dje och 4:de bataljon sormerade sig i kompanikolonner, stormade raskt framåt och bemaktigade sig cen fientlig skans med 9I kanoner, af hvilka 3 togos och bragtes ned i klystan, men de öfsliga sörnaglades. Vid denna vapenbragd blefvo regiments-chesen öfverste Bibichow och de fleste ossicerarne sårade. A sin sida fortfor fienden att föra friska stridskrafter i elden, till hvilka äfven stötte en del franska trupper och derigenom nödgades regimentet Ochotsk retirera. I det jag drog sördel af den djupa klyfta, som betäckte vår positions venstra flank, skickade jag denna efterhand regimenterna Jakutsk och Selinginsk till hjelp. Regimentet Jakutsk gick med hästighet löst på de Engelsmän, hvilka ansatte Ochotska jagarne, kastade i början sienden tillbaka, men nödgades sedan genom skarhskyttarnes starka eld och de Engelsmännen till hjelp kommande Fransmän likaledes att öfvergifra det redan tagna batteriet. Då jag icke hade flera reservrupper på venstra flanken, låt jag l:sta brigaden af 10:de infanteridivisionen rycka fram; men fienden höll stånd med ovanlig hårdnackenhet, och då dessutom friska franska trupper stötte till honom, måste vi vika för öfvermakten (??!1). De trupper, som kämpat i klyftan, marscherade dels genom Inkerman-dalen till öfvergångspunkten öfver Tschernaja-Retschka, och drogo sig dels tillbaka på husvudpositionen. För att betäcka venstra slygelns rörelse i Inkerman-dalen detacherade jag ytterligare Wladimirska insanteriregimententet, som fullständigt löste sin uppgift, hvarvid dess chef, baron Delvig, blef sårad. Snart bringade oss det fientliga artilleriets mordiska eld att taga vårt återtåg till staden. Denna rörelse utfördes obehindradt och utan att vi blefvo förföljde af fienden. Samtliga trupperna, från anförarne ända ned till de simpla soldaterna, hafva i denna drabbning kämpat med ett mod, som är värdigt E. Maj:ts trupper. 2) Utdrag ur generalmajor Timofejews berättelse af den 7 Nov. Omkring kl. 10 på morgonen, då kampen rasade som värrst på höjderna vid Inkerman, gjorde generalmajor Timofejew med infanteriregimentet Minsk och 4 kanoner ett utfall från Sebastopol emot venstra flanken af de fientliga verken. Kommande ur porten till höger från bastionen n:o 6, passerade kolonnen klyftan vid karantänsbugten, lemnade kyrkogården på venstra handen och begynte att ansätta fienden. Främst gingo, betackte genom tiraljör kedja och -förande artilleriet med sig i sin midt, 2 bataljoner i kompanikolonner, bakom dem de 2 andra bataljonerna i ansallskolonner. Sedan de söst sienden tillbaka ända till hans löpgrafvar, stormade de med fäld bajonett batterierna; några jagade fienden från travers till travers, andra kastade sig på kanonerna, af hvilka de förnaglade 15. Imellertid hade fienden hemtat sig och började att skicka trupper. Gen. M. Timofejew begärde förstärkning; 2 bataljoner af 13:de reservbrigaden ilade med 6 kanoner till hans hjelp. Gen. m. Timofejew formerade bataljonerna i kompani-kolonner och posterade artilleriet imellan dem på högra sidan af karantänsbugten. När han såg, att fienden med en betydligare styrka sökte kringgå honom, befalte ban regimentet Minsk att draga sig tillbaka. Detta återtåg verkställdes så småningom och i så förträfflig ordning, att icke blott alla våra sårade, utan äfven några fientliga, ibland dem 2:ne officerare, kunde medföras. Den oss förföljande fienden råkade ut för sästningsverkens kartescheld och ringmurens gevärseld, led en oerhörd förlust och tog till flykten. Dessutom förmäler furst Mentschikoff, att den af kejsaren sände flygeladjutanten Golyzyn öfverbragt kejsarens proklamation till trupporna, en skänk från kejsarinnan och hogstdensammas välsignelse och en invigd kristusbild, som kringburits i procession på alla bastioner och batterier. De begge storsurstarne — hvilka i paranthes sagdt efter nederlaget d. 5 tagit sin Matts ur skolan och packat sig af till Odessa — få af Mentschikoff uppbära de mest öfverdrifna loford för den mandom, tapperhet och kallblodighet, som de skola hafva visat icke blott i striden den 5, utan äfven under A hacAlk cam da aflaot GAHfanals hasfia— —