HKorsaren. Roman af Louis Reybaud. Öfversåtining. (Forts. sr. N:o 283.) Bland de plågor, dem sängelselifvet medförde, fanns blott en enda, som Michel syntes taga sig ganska nära, och detta var, att han ej kunde såsom vanligt få förrätta sin andakt. Vi hafva sett hurusom Michel redan på Guadeloupe, och medan han plågades af hemlangtan, anfölls af samvetsskrupler, hvilka åter förde honom tillbaka till kyrkan. Knappt hade han beträdt sin sadernejord, innan denna pligt var den första han tänkte på att uppfylla, och innan han ännu tagit sin egendom i besittning, hade han genast tagit sin tilllykt till kyrkan i Beuze. Denna omständighet visar redan hur djup denna känsla var och hvilket välde den utöfvade på honom. Det var tydligt att denna menniska, tillochmed under sin vildaste period, aldrig förlorat sin sjals frälsning ur sigte, och att han genom att göra bot hoppades