Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1854, sida 1

sörsona sin himmelske domore innan han skulle framträda inför hans domstol. Denna åsigt är icke så ovanlig, som man måhända skulle tro. Genom att låta honom umbära religionens tröst hade man således träffat honom på det känsligaste stället. Efter några veckors förlopp kunde han ej uthärda det längre och bad att man skulle sända honom en prest. Denne, som var en man, den der förstod att bemaktiga sig hela hans andliga varelse, uppnådde inom kort, genom att tala i Guds namn hvad domstolen så länge förgäfves sökt ernå genom att tala i lagens. Michel hade föraktligt lett åt menniskornas straff, men tanken på det eviga straffet, som väntade honom, förmådde han ej uthärda; denna triumf var emellertid ännu ofullständig så länge den andlige ej kunde beveka honom att upprepa sin be kännelse inför domstolen. Här mötte han långt större motstånd och långt flera svårighetar, än han föreställt sig. Michel önskade blott ett: att försona sig med kyrkan — intet vidare. Att hafva något att göra med domstolen och dess mångfaldiga former samt att underkasta sig en långvarig rättegång, under hvilken han skulle stå som ett mål för alla nyfikna blickar, var honom en olidelig tanke. Än ville han, än ville han icke; än var han villig att