Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1854, sida 1

För att slippa in behöfde man blott sparka till dörren, ty rosten hade förstört både lås och riglar. Vattnet sipprade in öfverallt. Alls inga möbler sunnos qvar — blott några så köksredskaper och ett bord i rummet på nedra botten. Då man såg sig omkring här, syntes det omöjligt att någon mensklig varelse någonsin knnde hafva bebott detta ställe. Bonden berättade nu åter allt samt hänförde hvarje ord och hvarje händelse till det ställe per detsamma passerat. Han visade hvar han sjelf stått, och huru tillfölje häraf ej ett ord eller en rörelse undgått honom; han visade hvar mördarne gått i land, hvilken väg do tagit, hvar de utfört brottet, och hvar de begrafvit det olyckliga offret. bet var detta sistnämnda, som skulle bidraga att kasta det klaraste ljus öfver saken, och domaren hade alltså fördenskull dröjt med denna åtgärd till sist. Gräfvarne voro komne med sina verktyg, och på en gilven vink togo de itu med sitt arbete. Det var icke utan en viss högtidlighet som detta försiggick. Rundtomkring ifrån trakten hade bönderna tillströmmat, och de stodo nu vid grafven med blottade hufvuden och under högtidlig tystnad. Då det blifvit graldt till ett visst djup, började man gå försigtigare tillväga med hackan och spaden. Det var af vigt att intet blef förderfvadt och att hvarken drägten