Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1854, sida 1

af befarade motstridigheter äro förebygda, så kan det hafva hopp om konungens samtycke. Vi skulle i annat fall beklaga, om ett så ädelt och dessutom så litet medgifvande åt qvinnorätten skulle förnekas af samma regering, till hvilken qvinnan redan eger så stor tacksamhet och af samme konung, som för 10 år sedan i brödralandet sjelf föreslog en lag om myndighetsrätt för tjugufemårig qvinna, och detta med mindre inskränkning än den här ifrågasatta. Det heter så ofta i den manliga, vanligast blott på rått öfversitteri grundade tonen, att qvinnan kan ej råda sig sjelf — hon förstår ej att sköta penningar — man vet huru fruntimmer äro o. s. v., men vi hemställa till en hvar den erinran, huru sällan man hörer att enkor, hvilka äro myndiga förklarade qvinnor, förskingra hvad de ega, sälja sina arfvegods, förstöra på hög lefnad sina barns tillgångar, nödgats afstå sin egendom till borgenärer m. m., hvilket allt hörer till helt vanliga fel hos vårt kön. En 30-årig qvinna skulle ej, i allmanhet, vara lika klok och förståndig som en 21årig yngling? be vilkor, som Ständerna fästade vid myndighetsrätten för 30 åriga qvinnan, tro vi kunde ganska ofta vara lika behöfliga för 21 årige ynglingar, såsom erfarenheten visar.