I ordföranden anledning till den tillrättavisning, att I Almqvists svängningar med sitt vittnesmål öfvertygat domstolen om motsatsen. Till br lifmedikus Retzius framställdes derefter af ordföranden till besvarande åtskilliga frågor, hvilka svar bufvudsakligen utgjordes af följande: Föreständerskan vore icke kompetent att bedöma beskaffenheten af en puerperalfeber, och hustru Samuelssons sjukdom hade icke antydt att hon blifvit på barnbördsbuset angripen af nämnde sjukdom, men möjligen kunde hon hafva haft smittämnet i sin kropp, utan att sjukdomen utbrutit. Hr lifmedikus erinrades nu af ordföranden att herr doktor Böttiger i sitt afgifne vittnesmål intygat det I han, samma dag hustru Samuelsson blifvit sorslad I från Pro Patriak; på hudskickning besökt henne och I funnit henne angripen af buerperalseber. Hr doktor Lindhagen, hvilken i satskalendern befinnes uppgifven såsom biträdande läkare vid barnbördshuset ,Pro Patria, var nu på kallelse tillstades och sörekallades, hvarvid ordföranden yttrade att ransakningens föremål utgjorde en ganska svår anklagelse, då det gällde icke allenast att 2:ne qvinnor blifvit ytterligt vanvårdade å en välgörenhetsinrättning, utan att I genom grof vårdslöshet en af dessa till och med tillsatt lifvet. Det vore derföre domstolens pligt att söka vin na alla möjliga upplysningar för att få klart utredt, om det vore direktionens eller hr doktorns förseelse som föranledt åtalet. Det vore högst nödvändigt att br doktorn upplyste allt bvad han om förhållandena inom inrättningen hade sig bekant, ty allmänheten hade anspråk på att få ljus i saken. HUr doktor Carl Lindhagens vitinesberättelse var I väsentligen af följande innehål: Då hr lifmedikus Retzius blifvit utnämnd till prosessor och direktör vid barnbördshuset Pro Patria hade vittnet den 27 Februari 1849 blifvit af direktionen utnämnd till biträdande läkare vid välgörenhetsanstalten. Han förmodade anledningen till detta anställande vara den att hr professor Retzius derigenom skulle blifva i tillfälle att lemna sin förut innehafda befattning sem läkare vid ,Pro Patria, och endast i sådan egenskap qvarstå intilldess efterträdaren hunnit arbeta sig in uti göromålen. Denna förmodan hade hr Lindhagen hemtat af ett yttrande som fälldes af en bland direktionens ledamöter. Han bade kort efter tillträdandet af sin befattning erfarit motsatsen. Han hade icke af hr professor Retzius, i egenskap af direktör, rönt den välvilja han väntat. Såsom ett bevis på hr Retzii motvilja mot vittnet anfördes att han från Sjukhuset till sitt hem medtagit nyckeln till det rum hvarest instrumenter m. m. förvarades, så att dessa varit vid förefallande behof för viltnet oåtkomlige. Kort derefter hade vittnet skriftligen blifvit af herr Retzius förbjuden att åt patienter utfärda andra recepter till medikamenter än sådana som stodo i sammanhang med den egentliga barnförlossningen. Då något anmärkningsvärdt och för läkarekonsten af intresse uti operationsväg förekom bland patienterna, hade vittnet, ehuru förordnad till läkare på stället, aldrig blifvit tillkallad, utan hade h professorn då alltid tillkallat andra läkare; hvaremot han blifvit anbefalld att tjenstgöra då herr professorn var stadd på resor åt lan det. Herr Lindhagen hemställde till domstolen, huruvida han icke haft tillräckliga skäl att af dessa uppgifna orsaker finna sin ställning vid välgörenhetsinrättningen mindre angenäm och sin befattning som läkare derstädes ändamålslös, helst han nogsamt funnit att hans utnämnande iill denna befattning — såsom också hr professorn förut inför domstolen behagat yttra — endast varit ,,för syns skullk. Då vittnet blifvit tillkalladt hade han aldrig vägrat att inställa sig och lemna de sjuka det bistånd i läkarevård han kunnat egna dem; men högst sällan hade han derom blifvit anmodad, och då han fann sina besök å Pro Patria mindre välkomma för hr direktorn, hade han sett sig föranlåten att inställa dem; utom i de fall då han erhöll särskild kallelse, hvilket aldrig inträflat oftare än då hr Retzius rest åt landet. På särskild af domstolens ordförande framställd fråga, förklarade vittnet, att han under loppet af Mars och April månader, då de nu åtalade oordningar och försummelser inom välgorenhetsanstalten passerat, icke blifvit tillkallad hvarken af herr professor Retzius eller förestånderskan. vittnet hade, ehuru anställd såsom biträdande läkare vid ,Pro Patria, på ett års tid icke blifvit kallad att der lemna något läkarebiträde. Ordföranden framställde nu till doktor Lindhagen den fråga huruvida han ansett ordningen inom välgörenhetsanstalten vara fullt tillfredsställande, hvarpå vitt net svarade: att han trott en vida noggrannare tillsyn deröfver att förestånderskan äfvensom sköterskorna iakttoge sina tjensteåligganden hafva varit och ännu vara af nöden. Hr lifmedikus Retzius hade vid sina besök å sjukhuset högst sällan varit inne i det s. k. allmänna rummet, hvarest gratispatienterna äro intagna, utan endast ganom förestånderskan inhemtat underrättelse om dessa mindre bemedlades besinnande. Hr Lindhagen förklarade derefter att hans af direktionen erhållna förordnande endast innehöll att han skulle vara biträdande läkare å sjukhusanstalten, men icke lemnade ringaste antydningar på de tjenstegöromål som honom ålåg. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen borgmästaren Mellbin, begärde nu att till herr doktor Lindhagen få den fråga framställd, huruvida han i följd af de vunna upplysningarne under ransakningen kunde antaga att aflidna hustru Samuelsson varit angripen af puerperalfeber, och derpå svarade vittnet, att sedan det blifvit upplyst att hustru Samuelsson under sin sjukdom varit besvärad af frossbrytningar, så vore det hans fullkomliga öfvertygelse att hon dä varit lidande af nämnde sebersjukdom. På ordförandens framställda ftåga, huruvida det vore med medicinskt bruk enligt och riktigt att vid dylik sjukdom ordinera spansk fluga, svarade vittnet, att sådan ordination visserligen understundom kan vara af behofvet påkallad. Hnstru Söderberg begärde att få till herr doktor Lindhagen den fråga framställd, huruvida förestånderskan Döhle ännu vore så sjuk att hon icke kunde inför rätten personligen rillstädeskomma. Hustru Söderberg hade kännedom om att hon vore frisk, ehuru hon lätit hos domstolen förevisa ett den 20 Oktober af hr doktor Lamm utfärdadt läkarebetyg af innehåll att frn Döhle, som vore beröfvad sina själsförmögenheOO UU nn I I I I