de, att vi för vår ringa del ämnade sluta oss till dem, som röstade för Doc. Skarstedt. Då ins:n, efter hvad vi försport, ej lärer vara ensam om detta ogillande, så torde vi få oförgripligen erinra, att man ej bestämmer öfver någon menniskas val, då man helt anspråks löst yttrar, att man ämnar sluta sig till dem, som rösta på en viss person. Och härtill anse vi oss, till trots af alla motsägelser, fullt befogade, ty under det vi högligen ogilla hvarje s. k. röstvärfning, vare sig den sker genom böner, bevekliga framställningar, sullmaktsutskrilningar eller annat dylikt, så anse vi hvar och en äga rätt att öppet nämna på hvilken han dmnar votera eller har voterat. En annan sak är, huruvida ett sådant tillkännagifvande är påkalladt eller opåkalladt. Den saken beror åter dels på personen, som uttalar sin mening, dels på den kraft och verkan ett sådant votum kan äga. I så fall betrakta då vi en tidningsredaktion såsom en persona moralis, hvilken vid många tillfällen är ej blott berättigad, utan äfven förpligtad, att uttala sin åsigt, vore man ock ensam om densamma. Hvad verkan man härmed kan utöfva beror åter på det inflytande red:n äger, och detta beror åter derpå, huruvida red:n gjort sig känd för att äga omdöme och rättskänsla, eller tvertom. I förra fallet borde åtminstone dess votum något betyda, likasom vi i det dagliga lifvet gerna rätta oss efter en persons votum, hvilken vi känna såsom en upplyst och hederlig man. Fästa vi deremot ej afseende derpå, utan rätta vi oss heldre efter dem, som kunna inverka på oss genom andra bevekelsegrunder, så länder detta ej den hederlige mannen till mehn, och stör troligen ej heller hans lugn; deremot komma vi kanske sjelfve att ångra oss någon gång. Detta om saken i allmänhet. Hvad nu Hand. Tidn. speciellt rörer, så hafva vi, såsom sagdt, alldrig haft hvarken hopp om eller anspråk på att vårt votum skulle bestämma någons val; men vi ansågo det ej omöjligt, att på en och annan, som måhända i vår tidning kunnat upptäcka tendenser af en temligen konsiderationslös och ärlig öfvertygelse, skulle, ifall han ej förut bestämt sig, kunna af vårt yttrande hemta någon ledning, Och dock hade vi kanske i alla fall ej denna gång yttrat oss, derest vi ej blisvit särskilt och enträget dertill uppmanade. Huruvida vi komma att göra det någon gång framgent, lemna vi tills vidare osagdt, men icke komma vi att afskräckas af fruktan att stanna uti minoriteten, alldraminst med ett voteringssätt, sådant det vid våra prestval utöfvas, der den som vill använda de flesta renskrifvarne kan genomdrifva hvilket val ban behagar. En helt annan sak vore om voteringen utöfvades, såsom det bör ske vid alla all männa val, genom röstsedlarnes personliga nedläggande i en voteringsurna.