upphäfvande af 3 och 10 momentet, men bifall på tilllägget. Utskottens hemstållan afslogs. i 2:dra tillstyrkan rörer jordafsöndring. Afven denna tillstyrkan ofslogs, på yrkande af grefve Lagerbjelke, emedan skadligare vore att afsöndra jord än att klyfva hemman. Grefve E. Sparre tillkännagaf, att ban med sin röst bidragit till hemställandet. Presteståndet: Prosten Lundblad ansåg, att med rättvisans bibehållande det ej ginge an att bestämma ett minimum för jordafsöndring för viss ort, dels emedan begreppet ort kan föreställa en både inskränktare och vidsträcktare terräng, då någon definition på ort ej finnes, dels emedan olika byar äro af helt olika beskaffenhet att kunna medgifva jordassöndring, utan vore det nödvändigt att för hvarje särskildt fall bestämma detta minimum. Doktor Sandberg trodde, då 1827 års författning hvarken blifvit esterlesd eller kunnat efterlefvas, det vara bättre att jordafsöndringen lemnades fri och obegränsad, på det att fattigt folk, som bygga bo, kunna få en egen torsva och egen stuga, som mera befordrade välstånd och sedlighet än att hjonelag måste slå sig ned såsom backstugusittare eller stattorpare. Hvad talaren framförallt önskade var att domaren, innan han beviljade inregistrering af dylika afsöndringsafhandlingar, måtte se till att jordafsöndringen vore gjord i öfverensstämmelse med lag och författningar, på det att en dylik operation måtte erhålla en legal betydelse och ej, som fallet ofta nu är, vara blott ett juridiskt spektakel. Prosten Carlander och doktor 4. Nordström instämde. Doktor Björkmans åsigt öfverenstämde i det närmaste med den föregående talarens; dock ville talaren, att 2 tunnland skulle bestämmas såsom minimum för jordafsöndring. Utskottets förslag förordades af doktor Nordlander, professor Carlsson samt riksarkivarien Nordström, hvilka visade omöjligheten, under närvarande kamerala förhållanden, att medgifva den fria jordafsöndring, som blifvit yrkad. Kronan måsta alltid se på möjligheten att af ett hemman utfå de till henne utgående skyldigheter och kan ej medgifva en sådan förminskning af hemmanets omfång, att hennes inkomsträtt deraf störes, Betänkandet bifölls. I Borgareståndet bifölls betänkandet och ståndet beslöt inbjuda medstånden, att häri instämma. (Forts.)