Emot Edert berörde förslag har, ibland annat, blifvit anmärkt, att samma förslag, hvilket icke närmare angisver, huruvida, i fråga om ogift trettioårig qvinnas försättande i myndighetstillstånd, den Konungen nu tillkommande dispensrätt derefter komme att upphöra, eller om, med bibehållade af samma rätt, på qvinnans val finge bero, att antingen hos Konungen eller vid domstol göra sin myndighetsansökning, skulle, i händelse den förra tydningen antages, leda till den motstridighet, att Konungens dispensratt försvunne i afseende å qvinnor af trettio års ålder, men sortfore i afseende å dem, hvilka icke uppnått denna ålder, och derest äter den sednare tydningen blefve den gållande, kunna sororsaka korssande och stridiga beslut, i det att myn dighetsansökning, af konungen afslagen, sedermera kunde komma att, under oförändrade förhållanden, al Domstol bisallas, eller tvertom. På grund häraf och då den föreslagna lagen i allt fall icke synes komma att för den sökande bereda märklig lättnad i besvär och kostnad, utan, i händelse af fortsatt tvist, fastmera öka omgången och utgifterna, har Jag funnit Mig icke böra Edert nu ifrågavarande forslag antaga. S 2. Har den bortkomne veterligen blifvit i krig lisssarligt sårad, eller befunnit sig ombord på fartyg, då det förgicks, eller varit i annan sådan lifsfara, och vet man ej att han räddad blef, då må, när fem år förflutit, sedan han veterligen var vid lif, så förfaras, som i I Ä 8H sägs. Lag samma vare, der det visas, att den bortkomnes ålder skulle, der han vid lif vore, öfverstiga nittio år. 8 3. Varder ansökan, som efter 1 eller 2 S gjord är, fullföljd sedan år och dag förflutit från det kallelsen sista gången i tidningarne kungjordes, och varder ej heller då veterligt, att den bortkomne varit vid lif inom tid, som Jör hvarje fall sagd är, eller att han aflidit, förklare Rätten att han skall för död anses. 8 4. Då genom laga krastegande beslut är förklaradt, att den bortkomne skall för död anses, gånge med hans qvarlåtenskap, som hade han aflidit, i fall ansökningen efter 1 NY skett, vid utgången af tjugonde året från den dag, han sednast veterligen vid lif var, och, i fall ansökningen varit gjord efter 2 S, å den dag lifsfaran inträffade, eller den bortkomne skulle, om han vid lif varit, fyllt nittio år, eller vid utgången af femte året från den dag han sednast veterligen vid lif var, om han då var öfver åttatiofem år; dock varde tid till bouppteckning och testamentsbevakning räknad från den dag beslutet föll. s 5. Finnes, sedan laga kraft egande beslut fallit, som i 4 sägs, den för död ansedde vara vid lif; bäre hvar, som i följd af sådant beslut hans egendom tilltradt, den åter. Har någon, sedan han egendom så tillträdde, eller öfverlåtit, pantsatt eller inteckna låtit, stånde öfverlåtelsen, pantsättningen eller inteckningen sast, der egendomen, panten eller inteckningen är af innehasvaren på god tro ätkommen; och söke i thy fall den för död ansedde skadestånd af honom, som egendomen öfverlät, pantsatte eller inteckna lät. S 6. Nu finnes att den för död ansedde är afliden, och att dödsfallet inträffat å annan tid, än den, som, enligt 4 varit för hans dödsdag antagen: hade han vid dödsfallet andra arfvingar, än dem, som egendomen tillträdt; gifven då dessa till dem, som hans rätta arfvingar äro, arfvet ut, efter thy i 5 Y sägs. S 7. Den som skall egendom astrada efter 5 eller 6 S, vare ock skyldig att galda ränta eller afkomst, som af egendomen fallit, der han ej i god tro var, när han den tillträdde: var han då i god tro, gälde ej ränta eller afkomst för längre tid, än sedan talan, i fall som i 6 S sägs, af rätte arfvingen instamdes, eller innehatvaren, i fall som i 5 4 sägs, veta fick, att den för död ansedde fanns vid lif; dock njute han ersättning för all nödig och nyttig kostnad, som han å egendomen nedlagt; och 3:0. Genom skrifvelse den 28 Aug. detta år, om utfärdande af en författning, hvarigenom forklaras, att, då någon, enligt Kongl. Förordningen den 9 Dec. 1756, dömes till fängelse vid vatten och bröd för innebafvande af dyrkar, dubbla eller hufvudnycklar eller falska nycklar, tiden för detta fängelse bör beräknas efter de grunder, som bestämmas i 5 kap. 4 SStrallBalken, sådan den lyder i K. Förordningen d. 10 Juvi 1841, utan hinder af hvad som i serskild författning samma dag blifvit i sådant afseende stadgadt. Hvad åter angår öfrige af Eder i underdånighet aflemnade lagförslag, de der hunnit af mig pröfvas, har jag, efter högste domstolens och statsrådets hörande, stannat i nedannämnde beslut: Uti underdånig skrifvelse af den 29 Mars innen. 2 1 v 1 11 4 cC