Såsom i begynnelsen af detta utlåtande förekommer; har Sundhetsnämnden fästat kommitterades uppmärksamhet på en del af de s. k. lägre klassernas osunda bostäder, bland orsakerne till den rådande sjukligheten; och kommitterade hafva genom besök i många af dessa innevånares boningar öfvertygat sig om det antydda förhållandets beklagliga verklighet. Boningslägenheterne äro ej mindre for få emot folkmängden och skulle på långt när icke kunna rymma denna, utan den sammanträngning som eger rum, de fleste af dem, som af den fattigare delen begagnas, hafva äfven befunnits vara af dåligare beskaffenhet, än att icke helsan måsta der äfventyras. Behofvet af kommunens medverkan till bättre bostäder åt arbetsklassen har redan en gång blifvit erkändt härstädes, då likväl sedt blott såsom ett medel att ge nom trefnad i hemmet vänja arbetaren ifrån kroglifvet med dess fattigdom, laster och brott. För detta ändamål åtogo sig stadens innevånare år 1844 en räntegaranti för 4 procent och uppdrogo åt en särskild styrelse att för medel till stadgadt belopp, som emot denna ansvarighet finge upplånas, uppföra byggnader till borthyrande åt arbetsklassen, under föreskrtft att styrelsen egde vaka öfver hyresfolkets snygghet och ordentlighet samt sedliga förhållande, såsom vilkor för qvarboende. Till följe häraf och sedan företaget vidare blifvit underlättadt derigenom att staden utan ersättning anvisade tomtplatser, uppfördes i Haga tolf hus, inehållande 92 boningslägenheter, dels af I å 2 rum med särskildt kök, dels af 1 rum med spisel. Hela kostnaden utgjorde omkring 85,000 rdr rgs, och de årliga inkomsterne hafva uppgått till 7 procent och deröfver på det utlagda kapitalet, ehuru hyrorne icke varit satte öfver utan snarare under de gångbara. Denna lyckade erfarenhet väckte tanke på företagets utvidgning och samhällets ansvarighet blef derföre år 1852 af styrelsen begärd för ränta af nytt byggnadslån,