Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1854, sida 3

girden in i dagliga stugan, der vi oss uppehollo, deraf en sten träffade kontrollör Hagman på bröstet. Sedan allt på gården blifvit till små smulor sönderkrossat och de biträdande karlarnes kappor sönderskurne, inrusade hela masson genom tvenne till stugan ledande dörrar från köket och förstugan, derefter de uti rummet befintliga saker kringkastades under ett oerbördt oljud och hotelser. Nu var icke onnat att göra än försöka berga lifvet den som kunde, syanerligast som ingen af oss var försedd med vapen, hvarföre så väl jag som Hagman och en af de bitradande karlarne begåfvo oss ut genom de i köket församlade bönder, utiör trappan och ned i en derinvid varande lycka.Några steg från kökstrappan träffades jag i hufvudet af en från köket kastad större sten, så att jag föll framstupa och bloden började flöda men efter uppstigandet sammanträffade jag med Hagman, hvilken äfven erbållit ett slag i hufvudet af en sten deraf en större bulnad uppkommit Häreftor kastade sig hela bondhopen på en af våra biträdande karlar vid namn Sven Danielsson från Warberg, men för oss var icke tänkbart att försöka hindranågot våld emot denne, i det uppretade och vildsinnade tillstånd massan då befann sig, och som han ännu kl. 11 på aftonen icke afhörts, måste sor säkert antagas att karlen blifvit mördad. De tvenne pojkarne hafva icke heller afhörts, hvadan man äfven om deras öde sväfvar i ovisshet. Min häst och åkdon, insatte hos åboen Anders Magnusson i Mutene måste jag lemna der, äfvensom åtskilliga ytterplagg med mera qvarblifva i Petterssönernes bostad och är det ej tänkbart att något häraf återfås. Annu klockan 5 på aftonen fortfor upploppet med oljud, förnimbart på en åttondedels mils afstånd från byn, gärdesgårdars nedrifvande och förstörande af allt som kom i upprorsmännens väg. Ehuru sjuk af de mig tillfogade åkommor, tror jag mig snart blifva sä pass återställd att detta icke skulle kunna hindra mig från inställelse å stället för upptackande af upprorsmännen, men då det icke kan vara statens mening att dess tjenstemän icke skola äga skydd till hf eller lemmar vid utöfvandet af dess tjenst, får jag ödmjukast undanbedja mig all tjenstgöring i denna del af distriktet, till dess tillräcklig militärstyrka blifvit derstades förlagd, dels för tjenstemannens skydd, dels för allmogens qväsande och återförande inom lagens tyglar. Halmstad i Kronolänsmans-kontoret den 14 November 1854. FR. KJELLMAN. Vidimeras. Ex officio. Sam. Ringius. Polissörhöret den 15 gaf inga synnerligen nya upplysningar vid handen, utan bekräftade endast den i rapporten meddelade berättelsen. Då vederbörande kronobetjening infann sig till förhörets förrattande, träffade man And. Pettersson sängliggande under bolster, men påklädd, föregifvande att han vore mycket illa sjuk af ledsnad och bekymmer öfver gårdagens tilldragelser, samt till följd af dervid undergången våldsam behandling. Brodren Lorenz Pettersson efterfrågades och på svar att han vore i sin kammare, öppnades dörren till densamma och en person utkom, som på fråga om han vore Pettersson, svarade: Nej, jag är icke Pettersson — han ligger der i sängen; men på upprepad fråga sade han slutligen: hvad är det om? jag är Pettersson, hvarefter mannen flydde genom en bakdörr så hastigt att han hann komma undan, utan att vidare igenfinnas. De härefter hörda vittnena bekräftade, såsom nämndt är, berättelsen om det våldsamma uppträdet. Att emellertid saken ej stannat dervid, utan att oordningarne fortfara, finner man af följande rapporter: Till hr kronofogden S. Ringius! Af dels åtskillige personers berättelser, dels bifogade skriftliga rapport från inspektoren Rosengren på Thorstorp, har jag erhållit visshet derom, att det upplopp, som vid beslagstillfället den 14 dennes anställ des af Linnarps och Mute byemän, hvarigenom beslagsåtgärden hos Anders och Lorentz Peterssöner våldsamt afbröts och förhindrades, ännu, och således på 4:de dygnet fortfar, med samlingsplats hos sagde Peterssöner och utställde vakter, som ontasta hvarje vägfarande och hindrar dennes resa till dess han redogjort för ändamälet med densamma, får jag ödmjukast anmäla detta förhållande, och hyser jag farhåga, att derest detta trotts emot lagens bud och myndigheters befallningar längre får ostraffadt fortfara, det icke allenast urartar till öppet våld, emot enskild person och dess egendom, utan åfven att exemplet besmittar andre bye-samfund af detta obändiga folk. Enligt rapport skola Peterssönerne börjat afföra sin egendom fran stället, derefter de säkert sjelfve begifva sig på flykten och således undgå så val straff, såsom tedare för upploppet, som äfven ersättnines-ansvar för den betydliga förlust i egendom, som drabbat mig och bitråden, hvarföre jag ödmjukast får anhålla om åtgärd för den redan begärda militärstyrkans skyndsamma ankomst till dessa byar, på det de flere personer, om hvilkas brottslighet vittnen nu äro att tillgå, må oförtöfvadt blifva häktade, och upprorsmännen erfara att lagens makt är större än deras. Äfven får jag inrapportera att några minuter efter hr kronofogdens afresa från polisundersökningen i Mutene den 15 dennes, folkmassan åter var samlad till lika antal som dagen förut i afsigt att låta hr kronofogden röna samma våldsamma behandling, som jag med flere dagen förut fått vidkännas. Hunestad i kronolänsmanskontoret den 18 November 1854. FR. KJELLMAN. Vidimeras Ex officio, Emil Andersson. Till br kronolänsmannen Fr. Kjellman! Det i Mutene by den 14 dennes begynnta upplopp och våld, förorsakat genom allmogens i Mute och Linnarps byar samling, sortsar ännu denna dag, hvarom jag erhållit kunskap genom åtskillige af Thorstorps bönder, hvilka på resa genom Mutene blifvit antastade genom utställde poster, samt måste redogora för ändamålet med sin resa bessa Tharctarns hönder