colai öppnat en val riktad gevärseld emot de sientliga massorna, angrep han siendens högra slank med jägarna och den venstra med Kosackerna, sprängde dem begge och kastade sig på centern. Detta sistnämnda angrepp understöddes genom ett utfall från redutterna. Häruppå grep hela Schamyls skara till flykten. Förföljde 4 werst förlorade bergsboerna öfver 1000 man och lemnade inemot 400 döde på valplatsen. Å ryska sidan stupade 15 och sårades 35 man. Liktidigt med detta angrepp hade Schamyl kastat andra skaror emot fästet Kurinsh och lilla Kabarda; men öfverallt blefvo hans män af Ryssarne jagade tillbaka i bergen. Till följe af dessa motgångar bar Schamyl ånyo dragit sig tillbaka till sitt stamhåll Weden. KRIGSTEATERN. Ur en langre skrifvelse från Odessa till den i Wien utkommande polska tidningen Czas meddela vi följande: Jag vill i några hastiga drag skildra för er den anda som är rådande bland de ryska trupperna på Krim. Armeen är uttröttad, men ej demoraliserad. Ryska soldaten, isynnerhet infanteristen, går med liknöjdhet i döden; obekymrad om det usla lif, som han under fortfarande nöd och försakelser af alla slag måste föra, står han orörlig i striden och gör sig, slagen, icke ens mödan att uttrötta sig genom flykten, utan drager sig långsamt tillbaka. 4 andra sidan kan man icke sätta den ringaste tro till berättelserna om hans fanatism och religiösa ifver. Regeringen har visserligen satt alla möjliga krafter i rörelse, för att fanatisera soldaten liksom folket, men det har icke lyckats den. Ingen har förföljt eller anfallit den orthodoxa tron, och således kunde omöjligt någon fanatism för densammas försvarande framkallas. Då i Juni det rykte spridt sig i landet, att Engelsmännen landstigit vid Akjermann, hade Osten Sacken såsom öfverbefälhafvare vid strängaste straff anbefallt, att invånarne vid fiendens annalkande skulle flykta till det inre af landet, föra med sig allt, samt sätta eld på husen och allt hvad som ej kunde bortsöras. Men folket i Lilla Ryssland tänkte ej ens på att efterkomma denna befallning, som skulle hafva blifvit outsörd, äfven om fienden verkligen visat sig. En dylik befallning skulle endast ha kunnat blifva åtlydd af Stor-Ryssarne, men skall alltid lemnas utan afseende af LillRyssarne. Desse älska icke Stor-Ryssarne, hvilka de endast känna i egenskap af den dem förtryckande ryska soldaten, som de kalla Moskal; Lill-Ryssen är stolt, älskar oafbhängigheten samt svärmar för sin hydda och sin egendom, dem han hvarje ögonblick är beredd att med högaffeln eller lien försvara mot Kosackerna. Den i Krim befintlige soldaten är mycket väl dresserad; han manövrerar bra och skyndsamt, är ihärdig på marschen, uthärdar lätt hvarje försakelse och hvarje möda, kan likväl ej skjuta, och är försedd med det sämsta vapen. Infanteriets karabinierer äro i det ömkligaste tillstånd. För tvenne år tillbaka lät kejsaren ändra flintlåsen till perkussionslås. Denna förändring kostade kronan efter noggrann beräkning inemot 3 millioner silfverrubel, men låsen äro så illa inrättade, att en tredjedel af desamma ej äro starka nog att antända knallhattarne. Af 100 gevär brinna knappt 70 af. Krutet, och isynnerhet det för artilleriets behof bestämda, är mycket dåligt. Tillfölje af det rådande underslefs-systemet, förbrukas i krutmagasinerna ganska mycket af det billigaste kolet, men högst obetydligt af den dyrare salpetern, till beredande af krutet. Endast för mönstringar i kejsarens närvaro är ett annat krut bestämdt. Till Morning Chronicle skrifves från lägret vid Sebastopol: Eupatoria synes för närvarande befinna sig i belägringstillstånd. Generalen hade blott ogerna och endast med afseende på amiralernas önskningar bifallit till stadens besättande. Amiralerna voro nemligen angelagna om att erhälla sast sot på ett ställe, hvarifrån de kunde bekomma förråder för hären och flottan. Också blefvo deras förhoppningar i detta afseende fullkomligt uppfyllda; ty knappt hade vi besatt platsen, innan Tartarerna från alla kringliggande byar tillströmmade med sina hjordar. Ett stort antal af landets manliga invånare förklarade, att de icke ville veta af någon undersåtlig pligt mot Czaren; de försågos af Fransmännen med musköter, bildade en sorts irreguliert rytteri och hafva dagligen skärmytslingar med Kosackerna. Stället har nu en besättning af 1,500 Turkar samt omkring 900 Engelsmän och Fransoser. De båda till staden ledande hufvudvägarne försvaras af jordverk, hvilka bestyckats med 6