Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1854, sida 1

——— —— — —— —————— död. Hvad hästen angick, så hade den utan tvisvel tagit till flykten, efter att hafva blifvit skiljd från sin ryttare. — Hur mycket man än forskat efter hästen hade man likväl ej funnit något spår af honom; förmodligen hade någon liebhaber tillegnat sig det herrelösa djuret och brydde sig nu just icke om att äterlemna detsamma. Om denna händelse talades nästan uteslutande i kolonierna de första månaderna efter Piouens giftermål. Ryktet derom hann emellertid knappt ens till plantaget, der smekmänaden försvann under ett varaktigt kärleksrus. En dag blef Plouen likväl tvungen att höra talas derom. Acteon, som i en närbelägen by hört ett och annat om denna historia, hade dervid kommit att tänka på den okände, Ssom på bröllopsdagen ville tilltvinga sig inträde i slottet. Då han gerna ville göra sig en smula vigtig, vände han sig till kaptenen. — Tillåter ni, herre, sade han något förlägen, att jag går in till staden? — Hvarför det, Acteon? — För att inställa mig för domstolen. Man har förehaft undersökning både i Lamentin och S:t Rose, och jag ville gerna vara med, jag också. — Hvad vill du göra inför domstolen?