Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1854, sida 2

blick under loppet af natten, morgonen eller dagen kunde man vänta honom, och Plouen ville till hvad pris som heldst förhindra hans ankomst. Ändtligen inbröt dagen, och detta bidrog att skingra hans dystra tankar. En timma ännu, ö så skulle ceremonien vara fullbordad och han hade intet mer att frukta. Då han först hade Sin hustru i sina armar, så ve den, som ville rycka henne ifrån honom! Allt var redan i rörelse på slottet; bruden var sysselsatt med sin toilett, och i de svartes hyddor prydde man sig redan på bästa sätt, ty alla ville vara närvarande vid denna familjefest. Om än icke alla kunde inkomma i kapellet, så ville de likväl utanför förena sina böner med det lyckliga brudparets. Men bland de svarte funnos isynnerhet tvenne, för hvilka denna dag hade ett alldeles eget intresse. Mamsell Rodogune var utom sig af glädje; man skulle kunnat tro att det var för hennes skuld allt detta egde rum, att det var hon, som skulle fira sitt bröllop. Hon hade hängt på sig all den grannlåt hon kunnat öfverkomma.