Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1854, sida 3

Råttegångsoch Polissaker. Sedan det kommit till polisens kunskvep att en kringstrykande för stöld straslad mansperson med namnet Johan Fredrik Andersson här varit synlig, har densamme blifvit esterspanad och gripen. Vid häktningen innehade han några näsdukar, hvaribland en bengalduk. som gifvit anledn.ng till den upptäckt, att han föröfvat eiler deltagit uti en inbrottsstöld natten till den 9:de dennes hos bonden Gustaf Larsson i Partilled socken, der en mängd mansoch fruntimmersgångkläder blifvit tillgripna. Vid af kommissarien Wickstrand d. 11 dennes anställd visitation hos bonden Magnus Svensson å Råhult i samma socken, återfanns nästan alltsammans af det stulna, gömdt under halmen i en lada, hvarvid nämnde Svensson hade det föga angenäma nöjet att få biträda med halmens undanrödjande och tjufgodsets framskaffande. Då undersökningen härom den 17 dennes förekom inför poliskammaren, dertill Johan Fred. Andersson blifvit inställd från häktet, och Svensson samt Larsson på kallelse sig infunnit, berättade den senare, att natten till förstberörde dag hade fönstret till en kammare på undra botten blifvit uppbrutet, hvarefter tjufven gjort rent hus, i det han borttagit alla husfolkets gångkläder, lakan, väf, ull, m. m., så att då stölden upptäcktes på följande middag egde hvarken husbonde eller tjenare andra kläder än dem, som de buro på sig. Förklarande derjemte Larsson, att de nu förevisade effekter, bestående af det hos Svensson anhållna gods, äfvensom de hos Andersson anträffade dukar, hvilket tycktes nära på utgöra ett litet kärrlass, vore desam me som ifrågavarande natt blifvit honom frånstulne. Tilltalade Andersson förnekade all kännedom om stölden, sägande sig den natten ha varit i Masthugget, der han strukit omkring och spekulerat. Hvad näs duken anginge, så hade han köpt den för 24 sk. af en okänd person, som han träffat på gatan. Hemmansegaren Magnus Svensson, som på ett så byggligt sätt komprometterat sig i denna sak, uppgaf att natten till den 9 dennes hade Andersson infunnit sig i hans bostad der han lemnat något väf till foder i en rock, som Svensson skulle sy åt honom. Härvid hade Andersson, som blott stannat en half timme, begärt att få låna Svenssons rock äfvensom 6 rdr, hvilket allt beviljades honom. Någonting om de stulna sakerna visste Andersson icke förr än Wickstrand kommit till honom, då han tillsades att visitation skulle ega rum, hvarvid han anmodades att hjelpa till i ladan för halmens upptagande. Till hans stora förvåning fanns då en mängd effekter, bvarom han icke haft den ringaste kännedom, han kunde således icke förklara huru tjufgodset blifvit begrafvet under hal men i hans egen lada. Kostlig historia! Kommissarien Wickstrand förmälte deremot, att då han ankommit till Svenssons bostad, hade denne till en början förnekat att Andersson varit der natten till den 9, men sedermera vidgått detta, uppgifvande Anderssons ärende ha varit att lemna foder till en rock. Deremot hade han ifrigt förnekat att något tjufgods lunnes hos honom, men sedan Wickstrand förklarat sig föranlåten att hakta Svensson, hade dennes hustru uppmanat mannen att omtala hvad han härutinnan visste, då sanningen kröp fram, hvarefter visitation anställdes, dervid Svensson sjelf fick hjelpa till med att framdraga tjufgodset under halmen, sedan man i boningshuset anträffat åtskilligt af detsamma. Uyplysning hade äfven erhållits om att Andersson vid besöket sått låna Svenssons rock och 6 rdr, som WickStrand ansåg vara en afbetalning å det lemnade tjufgodset. Med anledning af hvad i denna sak förekommit med Magnus Svensson, hemställdes till poliskammaren huruvida han icke borde anses skyldig träda i häkte, hvilket polisk:n bifoll, hvarefter målet remitterades till Sätvedahls häradsrätt och såväl tjufven som tjufgodsköparen affordes till länshäktet. Å Mordbrandskomplotten. Götha hofrätt har nu oskunnat uislag i detta mål, hvarlgenom muraren Lundmark, bröderne Anders, Nils och Pehr Goman, tilltalade för mordbrandsanläggning i Haga uti sistl. Maj månad, förklarats i brist af bevisning icke kunna åt saken fällas. Med anledning häraf ha nämnde personer varit inställde i poliskammaren, som satt Lundmark på fri fot, enär han här varit boende, men deremot förpassat bröderne Öhman till länshäktet, för att genom ko