trycktes genom krigsministern i lord Raglans rapport af grannlagenhet emot de fallnes anförvandter, hvilka man först ville meddela densamma, innan den blef synlig i tidningarne. I England och Frankrike göras alla möjliga ansträngningar för att öfverföra flera trupper till Krim. I England värfvas starkt för arme ens behof; endast i London låta öfverhufvud 100 man anvärfva sig dagligen. En länge bebådad partiel förändring i franska ministeren synes nu vara på väg att gå i fullbordan. Från Paris telegraferas under den 19, att finansernas ledning t. v. uppdragits åt Baroche. Det ofvan åberopade utdraget ur den ryska berättelsen, lyder som följer: St. Petersburg d. 13 Nov. I går erhöll kej saren genom flygeladjutanten, ryttmästaren, grefve Lewechow, en berättelse från Krim af den 6, hvilken förmäler, att dagen tillförne (d. 5) från bastionen n:o 1 i Sebastopol företagits ett utfall under general Dannenberg med 12 regimenter och så mycket artilleri, som den svåra transporten medgas. Första angreppet på höjderna lyckades fullkomligt: de engelska skansarna togos och 11 kanoner i dem förnaglades. Men olyckligtvis blef vid detta första anfall några af hufvudanförarne sårade. Fransmännen ilade nu sina bundsförvandter till hjelp. Det engelska belägringsartilleriet fördes i fältet emot oss och det var omöjligt för vårt fältartilleri att hålla stånd emot detsamma. Dessutom tillfogade de fientliga skarpskyttarna, som till antal voro våra öfverlägsna, oss stora förluster vid artilleriet i hästar och servicer och vid infanteriet i officerare. Derför var det oss icke möjligt att utan allt för stora uppoflringar bibehålla de i kampens början tagna redutter, i synnerhet som de beherrskades genom den fientliga positionen. Återtåget till Sebastopol skedde i god ordning öfver Inkerman-bron och de förnaglade kanonerna medtogos. Storfurstarne Nikolaus och Michael deltogo i kampen med exemplarisk tapperhet och kallblodighet. Liktidigt med detta utsall foretogs ett annat under generalmajoren vid artilleriet Timosjew emot de franska batterierna, hvarvid 13 kanoner förnaglades. Vår förlust i döde är ännu icke bekant, antalet af sårade uppgår till 3,500 gemene och 109 officerare. Bland de sistnämnde befinna sig: general Soimonoff, som fick en kula i underlifvet och straxt derefter uppgaf andan, vidare 2 generalmajorer och 6 öfverstar. 2:ne generalmajorer erhöllo skrubbsår. General Dannenberg sick 2 hästar skjutna under sig och i hans omgifning sårades många. Fiendens sörlust kan icke vara betydligt mindre än vår och general Timosjews utsall kom allt att stå Fransmännen dyrt, ty när de förföljde honom i täta massor, råkade de ut för en häftig kartescheld från bastionen n:o 6. Liktidigt med den nyss beskrifna striden utförde furst Gortschakoff — icke att förblanda med chefen för den armå som utfört fälttåget i Donaufurstendömena — med sina trupper en demonstration emot Kadikoi, hvarigenom den fientliga korpsen vid Balaklava hindrades från att deltaga i kampen.