Man klagar osta, och icke utan skal, att vår tid är fattigare än den förgångna på snillen i alla vägar. Många stora andar, herrskare i vetandets, poesiens, den bildande konstens rike, hafva på senare åren stigit ned i de jordiska grafvarne, utan att derbredvid stått andra, yngre, hvilka förmått att upptaga och upprätthålla de sänkta spirorna. Ju mer vi mista, desto mer lära vi oss att värdera, hvad vi ega qvar. Birger Jarls, Carl XIV:s och Gustaf Adolfs stoder, de tvenne förstnämnda nyss aftäckta i Stockholm, den senare i Götheborg, hafva ånyo fästat fäderneslandets tacksamma och beundrande blickar icke blott på de skapade mästerstyckena, utan äfven på den skapande mästaren. Bengt Erland Fogelberg, hvilken, under sitt vistande i fäderneslandet, vid stodernas aftäckning, mottagit många prof på sina landsmäns hyllning, är för närvarande icke allenast Sveriges, utan en af Europas utmärktaste bildhuggare, och njuter ett lika stort som rättvist anseende i den romerska konstverlden. Om det återstående äfven af hans bana — han är nära 70 år — icke kan blifva särdeles långt, har han dock efterlemnat tillräckligt många ypperliga konstverk, för att göra sitt namn odödligt, ej blott i tacksamma landsmäns, utan i hela konstverldens minne. Fogelberg är född i Götheborg 1787, der hans fader var gelbgjutare. Efter att hafva studerat för Sergel, begaf han sig 1820 till Paris och Rom, der han stannade och sedan i snart 35 år varit bosatt. Under denna långa tid har han endast gjort ett par korta besök i sitt fådernesland, men dock i själ och hjerta och äfven som konstnär förblifvit svensk. Ämnena till de flesta af hans konstverk äro hemtade ur nordiska mytologien. Vi behöfva ej här uppräkna dem; vi påminna endast om de i Stockholms museum befintliga, utmärkta, kolossala statyerna af Odin, Thor och Balder, förutom Merkurius (på Säfstaholm), Apollo, Venus, Amor på hafvet (såld i Paris), Amor som gömmer vapnen för Mars, m. fl. Nu senast har han, som nåmnts, modellerat Gustaf den Stores staty för Götheborg, Birger Jarl och Carl XIV Johan; alla gjutna i bronz af Miller i Mäönchen. Det mest utmärkande draget i Fogelbergs personlighet synes, åtminstone för den första uppfattningen, vara en anspråkslös, särdeles mild älskvärdbet, som dock ej förmår att dölja snillet och den för en utmärkt konstnär oumbärliga högre bildningen i flera riktningar; och det mest framstående af hans kunstnärlighet, åtminstone för icke-kännaren, en imponerande renhet och ädelhet i stilen, parad med kraft och täckhet, der hvardera tyckas mest på sin plats. Fogelberg har i dessa dagar åter afrest till Rom. G. A