Korsaren. Roman af Louis Reybaud. Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 274.) — Jag vill derför icke använda någon slags försigtighetsåtgärd mot er, eller nedlåta mig att inhemta upplysningar om er. — Det kan ni göra, min fru. — Jag gör det icke. Jag vädjar uteslutande till ert samvete. Inför Gud skall ni stå till ansvar: Är ni bestämd att göra min dotter lycklig? Det vet endast han, men tänk ni också sjelf derpå, herr kapten. Ni har ett halft år att rådgöra med er sjelf, och vi äfven. Med den öfriga verlden hafva vi intet att skaffa. — Det är sannt, sade Plouen, liksom om denna försäkran lättat honom från ett bekymmer. — Emellertid, tillade fru Angremont, finnes dock en person, med hvilken vi måste göra ett undantag. Konvenansen och slägtförbålJanden fordra det, det är vår ende anförvandt