Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1854, sida 1

denna tråd, så må ni godtgöra er orätt mot den. Har har ni redan rastat för länge. — Hvad säger ni! ropade Plouen förvånad. Detta säger ni åt mig! — Ja hvarför icke? svarade hon med godhet. — I går talade ni likväl ett annat språk, svarade han med förändrad röst. — Det kommer sig deraf, att ni i går endast var en gäst, men i dag är ni en friare. Om jag förändrat mig, så är förhållandet också icke lika. — Det är således ett afslag? — Nej, herr kapten. — Åtminstone ett afsked ? — Det ser så ut, men icke i den bemärkelse som ni tager det. Hör mig, herr kapten. — Jag hör er, min fru. — Ni erbjöd mig i går, att ni ville upphöra med lifvet på hafvet. Var det allvarsamt menadt? — Det var det. — Godt, vi emottaga detta offer. Förstår ni mig nu? — . min sru! ropade Plouen hänryckt. — Var icke alltsör snabb, sade hon småleende. Vi emottaga detta osler, men först om någon tid. Nu må ni återvanda till ert sarlyg