Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1854, sida 3

Kaptenens sår voro allvarsamma, och lange trodde man att han ej skulle repa sig. Skuldran var förvriden, bröstet angripet, och i husvudskålen funnos slera hål. För att åter komma sig före ester allt detta, måste man hafva en så stark och krastig kroppskonstitution som kapten Plouen. Han saknade ingalunda vård: han skulle knappt någonstades halva blifvit behandland med större omsorg och försigtighet. Fru Angremont drog försorg härom — det var för henne en hjerteskuld, och hon betalte den rikligen. Tvenne af hennes tjenare, Actxon och mamsell Rodogune, voro uteslutande bestämda till hans tjenst, och på det hon ej skulle hafva det ringaste att förebrå sig, hade hon låtit tillkalla den mest utmärkte läkaren från öns aflägsnaste del. Andtligen gaf sjukdomen efter, Plouens goda natur segrade och det ena farliga symptomet efter det andra försvann. Men hur många långa dagar och förfärliga nätter hade ej för