inför Gud ansvarig för sin tro och sina handlingar, utan presterlig bemedling, så strålvar den nyare tiden, att utsträcka denna frihet, som på samma gång är ett stort ansvar, till individens förhållande i afseende å det borgerliga samhället. Utvidgadt salt för individens fria verksamhet, erkännandet af mennisk orätt, d. v. s. den ringaste persons skydd af lagen, och frigörning från andra personers godtycke; hvarje individs rätt och pligt, att såsom medveten ledamot intaga sin plats i det borgerliga samhället; fria föreningars — vare sig kyrkliga eller borgerliga — rätt att konstituera sig inom sådana begränsningar, att de ej störa hela samhällets fria utveckling, m. e. o. vindicerandet af individuell, korporativ och kommunal frihet och sjelsstyrelse — se der den väg, som utmärker det samma framåtgåendet. Går en stat fram i denna rigtning, så är den stadd på utvecklingens rätta bana; går den i motsatt rigtning så bär dess väg till förderfvet. Det kära Svenska fäderneslandet har genomgått hårda pröfningar, men de hafva, himlen vare lofvad, icke tillintetgjort vår nationella kraft, vårt sanna folklif. Detta lif finnes; det måste derföre utveckla sig, och utveckla sig i den rigtning vi nämnt. Får det ej göra detta fredligt, kraftigt och jemnt; söker man med allehanda våld hindra det nationella lifvets lugna fortgående, så skall man väl kunna för ögonblicket hämma, men alldrig förqväsva detsamma. Det skall samla ny kraft och sönderspränga hindren. Men vi äro rädda för dessa våldsamma sprängningar, emedan de ostast sprida förstöring och fasa — derföre önska vi, derföre ropa vi på ett fritt, lugnt och kraftigt framåtgående i den rigtning vi nyss nämnt, derföre yrka vi på ett liberalt-progressivt regeringssystem. Öm sarskiltheterna af detta systems utförande torde vi få framdeles yttra något. .26 2tam VRT