— upp till honom, som blifvit al hans kamrat. Derester söljde båren, på hvilken kapten Plonen låg, och Valkans döda kropp följde efter. Under vägen tycktes det bli samre med Plouen, och det blef allt mer och mer nödvändigt att snart få honom under läkarevård. Då de nalkades plantaget, skyndade en af matroserna i förväg, för att underrätta herrskapet om Plouens återkomst och i korthet berätt. hvad som förefallit samt hur expeditionen aslupit. Damerna på Angremont blefvo innnerligt bedröfvade då de hörde hvad som händt kaptenen; de gingo tåget till mötes ech gålvo order att paviljongen genast skulle iord ningställas för att emottaga den sårade. Mamsell Rodogune erhöll de bestämdaste befallningar i detta afseende, och inom ett par ögonblick var allting i ordning: säng, linne, charpi och bandager; ett ilbud afsändes för att hemta den skickligaste läkare i distriktet. Då damerna på Angremont mötte kapten Plouens trupp, hade denne just återkommit till sansning, och med hufvudet lutadt mot sin högra arm sökte han reda tråden af sina minnen. Han hade blott ett obestämdt och förvirradt intryck af de händelser, som nyss förefallit. Han kunde hvarken göra sig reda för hvar ban var eller hvarifrån han kom, liksom ville han fråga hvad