Ser ni liket af den der karlen? frågade han och pekade på Vulkan. — Ja, kapten. — Fören äfven det bort. Jag vill icke återvända till plantaget utan honom. — Godt! sade matroserna. — Sedan han är död, så må det gå med mig som Gud vill. Han J förstått mig, gossar? hviskade han med matt röst. — Det skall ske, kapten. Plouen sjönk åter vanmäktig tillbaka och en ny kris inträffade. Hans folk utförde punktligt hans befallning. Han nedbars med den största försigtighet. Man fick i hast tillredd en bår, som betacktes med ett tjockt lager af los. Matroserna lade honom derpå och sökte undvika hvarje stöt oc hvarje häftig rörelse, medan de buro honom bort. Vulkans lik stoppades i en säck, och en af matroserna tog den på sina skuldror. Tillochmed Tamerlan medtogs: Actaon ville ej tillåta att ett djur, som omkommit på ett så ärofullt sätt, ensamt skulle lemnas i sticket; han tog hundens lemningar med sig, för att begrafva dem på plantaget. Så lemnade den lilla skaran bergstrakterna och uppnådde savannerna samt den odlade regionen. — Action gick i spetsen, efterföljd af Bajazet, som då och då melankoliskt blickade