Litteratur. I Lund har en liten stridsskrist utkommit, om äger ett allmännare intresse, icke blott i ch för det ämnet, hvarom fråga är, utan ock ör det lyckliga framställningssättet. Skristen eter: Latinska Klassicitetens förfall. Till Pro;ssor Joh. Ek, af Ach. Kahl. Denne författare (Dr Kahl) är tillräckligt känd enom sitt sörtjenstfulla arbete: Tegner och ans samtid. Några uttryck i detta arbete åfvo Prof. Ek (känd i orten) anledning, att id nedlaggandet af sitt rektorat vid Lunds kademi. sistl. vårtermins slut, skrifva ett proramm, som i st. s. att ashandla Universitetets ch vetenskapernas ståndpunkt, hette: Doctor lahls vitsord om klassicitet ni. — Detta proramm, som svällt ut till omsånget af en anenlig brochyr, var af den beskaffenhet, att )r K. med allt skäl uttrycker sin förundran leröfver, huru en s, k. rir celeberrimus med len bildning och det omdöme, som sörutsättas ios en Universitetsrektor, i vår publicistiskastid ch pressens nästan fullkomliga frihet kunnat alja ett så olämpligt sätt att tillfredsställa sitt ecensionsbegär. — Vi instämma med Dr Kahl denna förundran, men vilja för vår rinsa del upplysa, att det famösa programmet egat oss lilligt i hågen, sedan dess läsning ramkallat en blandad känsla af löje och förrytelse, men att den utförligare granskning vi imna ägna detsamma, blifvit oupphörligt uppskjuten, till dess det blifvit for sent — Vare let nu nog sagdt om Prof. Eks skrift, att utan len småsinnthet af personlig förtrytelse och sårad fåfänga, som der genomlyser, så visar allt att Prof. Ek blott sökt sak med Dr Kahl. Då nu denne varit ovanligt välförskansad, har Hr Ek företagit sig att lösrycka och analysera enskilta satser, att förvrida deras klara mening, och att, då detta ej hjelpt, drifva de argaste sofismer, för att göra Dr Kahl saker till de angifna misstagen. Med allt detta blef det Ekska programmet oett vitsord om classiciteten hos dess författare, som bättre än allt annat gendrifver hr Eks åsigter om de s. k. klassiska studiernas förmåga, att inverka bildande och förädlande på deras idkares förstånd och karakter. Näst en annan äfven särdeles vklassisk författare, nemligen Prosten Runsten, hafva vi sällan eller aldrig läst en sådan samling af sofismer och af deduktioner, som vid första påseendet synas djuptänkte, men vid analys, befinnas sakna sundt förnuft. Hr Eks programm har således för Dr Kahl varit ett både tacksamt och otacksamt ämne till gendrifning; tacksamt, derföre att vederlaggningarne gifva sig nästan sjelfva, otacksamt, derföre att det är påkostande använda tid och möda på sådana dumheter. Att emellertid Dr Kahl ej skyggat tillbaka för denna möda, och att han ägnat hr Ek en kontrakritik, som af den klassiske författarens opus knappt lemnar en bit qvar, derom skall läsaren öfvertyga sig genom läsningen af hans osfvannämnda arbete. a ——