Landsorten. fFahlun den 16 November. Vid midnattstiden emot förl. Söndag utbröt eld i ladugårdshusen vid pastorsbostället i St. Tuna, af hvilka innom en kort stund 4 stora trösklador, 3 foderlider och 1 stall nedbrunno till grunden jemte deri förvarade 60 å 70 tunnor spanmål, all köroch åkerredskap samt hela årsförrådet af foder. Lyckligtvis kunde kreaturen räddas, äfvensom lågornas vidare spridning väsendtligt hindrades genom den lugna väderleken. Arrendatorn på stället led vid denna olyckshändelse en svår förlust, särdeles som han icke lärer haft sin lösegendom brandförsäkrad. Hvad som för öfrigt ökar det hemska af tilldragelsen är, att knappt nägon annan orsak till densamma kan uttänkas än mordbrand, för hvilken man skä ligen misstänker ett sällskap okända personer af tvetydigt utseende, som vid samma tid visat sig i trakten. En af dessa personer föröfvade under branden inbrottsstöld hos handlanden H. Björckner i Bro, ett litet stycke från prestgården, hvarvid en tulubb, ett fickur och något penningar tillgrepos. Till all lycka blef tjufven, ännu iklädd hr Björckners tulubb, redan om måndagen ertappad och häktad nära Fahlun af stadsfiskalen härstädes, hvarvid han befanns vara — den från staden bördige, för allmänna säkerheten högst vådlige C. J. Lindberg, hvilken, efter att två gånger hatva rymt ur härvarande cellsängelse, de 3 sista åren vistats på obekant ort och under tiden säkerligen icke försummat att ytterligare utbilda sina afskyvärda anlag. Vid med skurken sedermera hållna förhör har han till en början förnekat, men slutligen erkänt sin identitet med Lindberg, samt uppgifvit, att han allt sedan flykten härifrån endast sex veckor varit på fri fot. Han skall under hela denna tid hafva kallat sig Rylander och under detta namn blifvit för andra resan inbrottsstöld straffad i Linde; vidare, i sällskap med en gelike vid namn Tysell, i somras begått stölden hos prosten Boberg i Romfartuna, derefter rest öfver Smedjebacken till Nora och der åter stulit samt blifvit häktad. Då begge kamraterna i början af inne varande månad varit ute på ransakning, skall Tysell med handbojan slagit den rusige gevaldigern för örat, så att denne afdånad fallit ur åkdonet, hvarmed de, efter att hafva fråntagit honom fängselnycklarne, be gifvit sig på slykten; dock hade L. i Arbogatrakten skiljts från Tysell. Huru mycket af berörde uppgifter kan vara sanningsenligt eller tvärtom diktadt för att afleda uppmärksamheten från medbrottslingar, är naturligtvis omöjligt att beräkna. I alla fall tror man sig berättigad att hoppas, att, sedan ett dylikt skadedjur ännu en gång fallit i rättvisans händer, fängelset icke skall för detsamma öppnas annat än för att afsända det till fästningen eller stupstocken. — Af Lindbergs värda sällskap har man ännu icke lyckats öfverkomma någon, Från vederbörande provincialläkare ingången skrifvelse förmäler, att han vid sjukbesök den 6 dennes i Vestra Storbyn af Wåmhus kapellslag hos afsk. sol daten L. Bruns tvenne barn, dottren Karin omkring 20 år gammal och sonen E ik 18 år, funnit dem af deras fader så groft misshandlade, att dottren å ven