Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1854, sida 3

Styckegods. Cederskogen på Läibamom. Invånarne i Beschirai, Eden och slera andra byar på Libanon pläga i Juni minad bestiga den högsta toppen af detta berg, hvarefter de fira nattvarden vid cedrarne. Män, hustrur och barn knäböja i skuggan af dessa träd och uppstämma sånger, hvilkas siutrim återgifvas af ekot. Hela denna menniskomassa qvarstannar på berget flera dagar i rad och anvånda tiden ömsom till bön och sång. Det ställe, hvilket nu allena är betäckt med cedrar, bildar en liten insänkning i närheten af den högsta Libanonspetsen. De äro der utan allt skydd, blottställda för de häftiga stormarne, och nära halfva året begrafna under snö. Till och med Araberna betrakta denna lund med vidskeplig vördnad såsom en ort, som kringsväfvas af patriarkernas själar. Herdarne taga sin tillflykt dit under oväder, och under den största solhettan dröja de med sina hjordar i trädens skugga. På intet annat ställe af detta berg finner man sädana cedrar, som dem, om hvilka nyss varit frågan. På ekar, granar, nötoch mullbärsträd, äfvensom sykomorer är ingen brist. Deremot finner man ingenstädes så majestätiska stammar, som i cederskogen. Sedd på afstånd liknar denna blott en svart fläck på berget, och på närmare håll en temligt oansenlig småskog. Först när man befinner sig i dess skugga, märker man, huru stora och praktfulla träden äro, huru högt deras toppar sträfva upp och huru långt deras grenar utbreda sig åt alla håll. De unga träden af detta slag hafva blott föga likhet med de urgamla, och det är svårt att urskilja dem från granarne. De gamla skola, enligt en muntlig tradition, härstamma från den tid då Salomo byggde i Jerusalem, och vid deras åsyn kommer man i frestelse att tro på sanningen af denna sågen. Dessa trädens bark är grå och betäckt med mossa. Ett af desamma, som mättes af Maemdrell, hade ett omfång af 36 fot och en höjd af 111 fot. Emellan 15 och 18 fot öfver marken delade det sig i5 stammar, hvaraf hvarje hade storleken och tjckleken af ett vackert träd. Man kan blott närma sig skogen midt om sommaren, när snön till större delen smält. Den af cederskogen betäckta marken är ganska ojemn, betäckt med stora klippblock och nästan utan all vegetation. På alla sidor omringade af inskurna dalar och branta klippor, måtte man anse dessa träd för förposter, som blifvit hitställda emellan tiden och evigheten. Allt, hvarmed de stått i någon beröring, är längesdan försvunnet. Templet, staden, thronen, hvartill de lemnat byggnadsmaterial, äro borta såsom vinden, som skakat deras grenar; de allena stå ännnu upprätt, ingen röst har ännu vågat att befalla deras tillintetgörelse, och med hvarje vår smycka de sig med ny grönska, såsom för tretusen år sedan. Men äfven på dem gnager tidens tand, och vare sig att den ena efter den andra, bruten af ålder, störtar tillsamman, eller att den eld, som råa och okunniga herdar upptända vid deras fot, småningom dödar dem, så mycket är tyvärr säkert, att dessa urgamla träds antal år för år förminskas. Pater Dandini räknade 1680 ännu 23 sådana; senare fann La Roque blott 20. Pococke, som besökte dem ett århundrade senare, uppgifver deras antal till 15; det 16:de hade kort förut sallit. Volney och Labillardiere, som bereste Libanon från 1783 till 1788, vilja blott hafva sett 5 till 7 gamla cedrar; deremot försäkrar Burckhardt, som räknat dem 1800, att ännu 11 eller 12 funnos qvar. Man urskiljer de äldsta cedrarne, säger den sistnämnde, från de yngre derigenom, att de blott vid toppen skjuta nya grenar och ny grönska, och att de vanligen dela sig i 4, 5, ja ända till 7 stammar öfver en enda rot. De träd af detta slag, som fallit under de tvenne sista århundraden hafva blifvit brutna af sin höga ålder, hyartill den häftiga vinden på denna höjd väl ock i sin mån torde hafva bidragit Ännu finnas 7 gamla cedrar på Libenon. Men de äro af så ofantligt omfång och synas ännu så kraftfulla, att man icke kan betvisla deras höga ålder och väl kan tro, att de åtminstone halva stått vid Jerusalems förstöring. Dessa träd äro betäckta med ganska