Då K. M:t ännu icke emottagit Rikets Ständers beslut i anledning af K. M:ts vid Riksdagens början aflåtna nådiga proposition angående ny lagstiftning och beskattning för tillverkning af bränvin, och K. M:t alltså sannolikt icke blifver i tiilsalle att härom utfärda nås dig förordning så tidigt att den kan träda i kraft och verkan från nästa års ingång, har K. M:t af sådan anledning den 14 innevarande månad funnit godt förordna, att bränvinsbränningen i riket efter den 15 i nyssnämnde må nad skall förblifva inställd, intill den tid, då densamma enligt ny författning åter får taga sin början; kommande utöfningen af då vidtagande bränningsrättighet att bero på särskilda anmälanden i den ordning, som genom den nya författningen kan varda föreskrifven, och all påföljd af nu vid mantalsskrifningarne i sådant afseende möjligen skeende anmälningar följaktligen att förfalla. Enligt Rikets Ständers derom gjorda anhållan har K. M:t, den 9 innevarande månad, pröfvat godt att, med ändring af l:sta mom. i Kongl. Kungörelsen den 21 September 1838, rörande tillämpningen i vissa fall af K. M:ts den 30 Juni samma år utfärdade nådiga Förordning om Mosaiska trosbekännares rättigheter och skyldigheter, i nåder förklara de i Sverige födda Mosaiska trosbekännare berättigade att, utan bebof af särskild nådig tillåtelse, bosätta sig i hvilken stad inom riket som helst. — Fru Betty Dannström, född Boye har aflidit till följd af en bröstsjukdom, som hon ådragit sig under sin vistelse i Amerika. Unndcaterdirektören Edv. Stjernström har den 17 dennes firat sitt bröllop med den bekanta författarinnan M:lle Jeanette Granberg, dotter till den all. litteratören och sekreteraren i Landtbruksakademien P. Granberg. Kongl. Maj:t har till Dess Adjutanter utnämnt: Kammarherren hos H. M. Enkedrottningen, f. d. Ordonnansofficeraren Löjtnanten O. M. Björnstjerna, samt Kapitenen i Kongl. Svea Lisgardet Frih. A. G. Leijonhufvud. General-Tullstyrelsen bar utnämnt Ryttmästaren E. L. von Schantz till Tullinspektor i Arvika. Från Riksdagen är söljande, af Ästonbladet resererade handling den vigtigaste: på riddarhuset förekom i går afton (den 15 Nov.) lagutskottets betänkande, angående särskildt straff af 100 rdr bko för den, som, utan att vara prest, utdelar nattvarden, äfvensom 16 rdr 32 sk. för den, som af sådan person emottager sakramentet. Denna fråga väckte en ganska liflig diskussion, deruti företrädesvis hrr P. R. Tersmeden, C. E. Carleson och K. Cederschiöld utvecklade på ett klart och sörtjenstsullt sätt, den jörstnämnde de religiösa och de sednare de juridiska och praktiska skälen emot denna abnorma lagstiftning, stridande både mot det lutherska lärobegreppet, hvars grundtanka just vore en protest mot hierarkien oeh det presterliga monopoliet öfver samvetena och tillika mot den första regeln för all lagstiftning, eller att lagen skall uppfylla sitt ändamdl och verka något nyttigt för samhället; hvaremot den nu föreslagna lagen ostridigt skulle verka skadligt, enär det sannolika resultatet deraf torde blifva antingen att de s. k. separatisterna alldeles icke beginge den heliga nattvarden, såvida det störde deras samvetsfrid, att emottaga nådemedlet af en person, som de ansåge genom sin bekännelse otjenlig att ntdela detsamma, eller efter en ritual, den de trodde vara från läran afvikande, eller ock skulle de icke af straslbestämmelsen afhålla sig från den förmenta förbrytelsen, utan fast heldre underkasta sig straffet och sedan anse sig som martyrer. I begge fallen skulle fanatismen stegras i stället för att stäfjas, och isynnerhet hatet mot presterskapet, som man troligen skulle anse såsom orsak till förföljeiserna och de skärpta strafflagarne, allt mer oeh mer tilltaga hos de s. k. ,läsarne. För att stilla de oroliga sinnena erfordrades helt andra medel än strafflagar, och framför allt att kyrkans invigde tjenare förmådde tillvinna sig sina församlingars aktning och förtroende genom både lära och lefverne, med ett ord framstå såsom sanna andans män och Christi apostlar; ty uti saknaden af dessa egenskaper hade man egentligen att söka roten och upphofvet till de separatistiska rörel ser, som på icke fa ställen här i landet vore föremål för bekymmer, Förgäfves skulle man likväl anstränga sig att genom strafflagar och tvångsåtgärder återföra de möjligen religiöst förvillade, tvärtom skulle man derigenom stärka dem i sina meningar. Med nöje hörde man äfven hr v. Hartmansdorff, som eljest är en fast vän af statskyrkan, motsätta sig det ifrågavarande betänkandet, såsom ,ovärdigt representationen, då det, såsom ,gäckeris med sakramentet rubricerade en handling, föranledd just af motsatsen till gackeri, eller af en religiös öfvertygelse, att man skulle göra synd genom att låta tilldela sig nådemedlen af en lärare, som man icke trodde lära den rätta läran. För sin del ansåg han visserligen sakramentets kraft icke bero på värdigheten hos sakramentets utdelare, utan på den kristliga sinnesstämningen hos den som emottoge detsamma; men han ville icke dersore fördöma andras öfvertygelse i detta bänseende. Alla dessa med flera skäl fingo dock icke gälla mot grefve Erik Sparres nitälskan för s. k. enhet i lagskipningen, sä att icke hädanefter den olyckan skulle kunna hända, att hofrätten friade från ansvar för samma förbrytelse som högsta domstolen fällde (hvilket just inträffat i afseende på åtal för den nu itrågavarande oordningen, hvaremot en ledamot invände, att om nya lagar skulle stiftas för hvarje fall då domstolarne dömde emot hvarandra, hela riksdagen icke skulle förslå för ett sådant lagstiftningsarbet), eller mot frib. Rehbinders nit att späka det ,andeliga högmodet hos de s. k. schismatici. Voteringen utföll således med öfvervigt för bifall till betänkandet, likväl med den ringa majoriteten af endast två röster. Vi befara, tillägger Aftonbladet med sanning, att denna utgång af frågan, hvilken nu är afgjord genom