Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1854, sida 1

Härom var det omöjligt att på förhand dö ma. Om afståndet varit kortare, är det intet tvif vel underkastadt, att Plouen och hans matro Ser vunnit segern. De ilade med vindens ha stighet framåt. Men det var ett godt stycke väg från grottan till foten af klippan, och Vul kan stod redan tätt bredvid sitt offer samt be. höfde blott utsträcka armen för att bemäktiga sig honom. Hvad Barrabas beträffade så satte han sig icke ens till motvärn; Vulkan hade kastat honom till marken och han syntes tig: ga om nåd. Plouen insåg att han skulle komma för sent; han förändrade derför ögonblickligen sin plan. — Halt! ropade han till sin trupp. Alla stannade genast. Kaptenen beräknade, att karbinerna härifrån borde kunna träffa. — Fyr! ropade han. Om en kula träffade Vulkan, skulle allt vara förbi. Olyckligtvis sköto alla bom, vare sig tillfölje deraf, att afståndet ändå var för långt, eller att det hastiga springanet förorsakat osäkerhet på handen. Fordömdt! ropade Plouen. Han undslipper oss ändå! Vid knallen af skotten hade Vulkan sett upp och kastade på sina motståndare en hån