A Amyii: — Krigsteatern. General Canroberts rapport af den 22 Oktober har söljande lydelse; Hr Marskalk! Våra beläagringsarbeten fortskrida säsom jag i min sörra depesch af den 18 appgas. Det fattas mig tid att skrisva utförligare till er, men jag har den äran att öfversända belägringsjournalen, hvilken skall sätta er i kännedom om alla detaljerna af vå ra operationer. — De svårigheter, på hvilka vi stöta, äro af dubbel art: dels sådana, hvilka härröra af terrängens beskaffenhet — den redan otillräckliga jordskorpan minskas ytterligare i den mån vi nalkas platsen — och dels sådana, hvilka hafva sin grund i antalet och kalibern af de kanoner, som fienden ställer emot oss på en front i en nästan rak och mycket utsträckt linie. I detta hänseende äro de resurser, så väl i manskap som material, hvarmed hans i hamnen orörligt kliggande örlogsfartyg förse honom, nästan outtömliga, under det våra, ehuru ökade genom flottornas hjelp, nödvändigtvis äro inskränkta. Kanoner af 68, haubitzer af 80 och mörsare af 12 tum äro det slags artilleri, hvarmed vi nästan endast hafva att göra. — Denna situation gör Sebastopols belägring till en af de besvärligaste operationer, som på länge gifvits, och de ansträngningar, hvartill de nödga oss, förklara den långsamhet, med hvilken vi framskrida. — Natten till den 21 har fienden gjort ett misslyckadt försök att förnagla våra kanoner. Några man, för hvilka det genom öfverraskning blifvit möjligt att intränga i batterierna, dödades der med den officir, som kommenderade dem. — De förluster, som fiendens eld tillfogar oss, äro icke på långt när så betydliga, som de af mig omnämnda svårigheterna skulle låta förmoda. Jag skickar de sårade successift och med alla de fartyg, som flottan kan lemna för ändamålet, till Konstantinopel, der lazarettsväsendet erhållit ett ganska lugnande omfång. — Armens helsotillstånd är tillfredsstallande; sjukdomar uppstå genom de utomordentliga strapatser, lor hvilka våra tappra soldater äro utsatte; äfven de från flottan landsatte kanonierer hemsökas daraf; de uppföra sig med ett mod och en hängifvenhet, som bemärkas af hela armen. Denna berättelse döljer lika litet som lord Raglans, redan återgifna berättelse af den 23 de svårigheter, som de allierade hafva att bekämpa. General Canroberts dagbok börjar, såsom nämndt blifvit, den 1 och räcker till den 22 Oktober. Operationerna de första 8 dagarne, då man sysselsatte sig med materialens utskeppning, förberedelserna till löpgrafvarnes öppnande, rekognosceringar o. s. v., äro dels redan bekanta och dels utan vidare intresse sör den i krigskonsten oinvigde. Den 10 öppnades, såsom bekant är, löpgrafsvarne, men det är ändå först den 17, eller från bombarderingens början, som anteckningarne ega något riktigt intresse för flertalet af våra läsare. Vi börja derföre med besagde dag att reproducera dessa anteckningar, fortsättande i morgon hvad vi icke medhinna för dagen. Den 17 Oktober — 8:de dagen efter löpgrafvarnes öppnande — kl. half 7 på morgonen öppnades, vid det aftalade tecknet, elden på en gång af alla franska och engelska batterierna. Fransmännen ha 53, engelsmännen 73 pjeser; totalsumma 126. Fästningen besvarar genast lifligt elden från alla batterier, som bestryka de begge anfallslinierna och hvilkas bestyckning ej kan anslås till mindre än 250 kanoner. — Flottorna ba ännu ej kunnat sticka i sjön; 3 timmar fortfor elden på begge sidor med lika liflighet, dock utan något märkligt resultat. Kl. half 10 slår en bomb ned i batteriet n:o 4:s krutmagasin och spränger det i luften. Explosionen bringar batteriet i förvirring och dödar eller sårar ungefär 50 man. Icke destomindre fortfor elden från de andra batterierna; tre qvarts timma senare springer en ammunitionsvagn i det af marinen serverade batteriet n:o 5. Olverbesälhafvaren hemställer till artillerigeneralen huruvida det är lämpligt att fortsätta clden. Då våra kl. half 11 s. m. till 3 reducerade batterier, på hvilka fiendens eld koncentreras, icke längre utan nackdel kunna besvara sästningens kanoner, besalte artilleribesalhafvaren att inställa elden. Genast saktade äfven fiendens eld. Engelsmännen fortforo att skjuta, utan märkbar fördel eller nackdel; dock tillfoga de fientliga skotten, ehuru väl riktade, engelska verken ingen betydlig skada. Kl. 3 springer ett stort krutmagasin i det stora ryska, midt emot engelsm. liggande sågformiga batt., och blott 3 kanoner kunde derefter fortsätta elden från detta batteri. Kl. 4 springer en ammunitionsvagn i luften bakom batteriet på engelsmännens högra flygel; detta är 4:de explosionen denna dag. Flottan hade omkring kl. I e. m. uppstält sig i slagtordning nära genuesiska fästets batteri och riktade sin eld emot Karantänsfästet och staden, hvilkas batterier svarade lisligt. Med nattens inbrott uppbör elden öfverallt, allt försänkes i tystnad. Fartygen gå åter till sina förra ankarplatsar, utan att något, i trots af fiendens ibärdiga bemödanden, lidit någon väsentlig skada. De skador, som vära belagringsanstalter lidit, bestå i följande: 12 kanoner äro skadade på lavetterna och 2 kanoner för ögonblicket obrukbara; vidare skador på embrasyrerna och tvärgrafvarne och hufvudgrafven på flera ställen igenfyld. vn 18 Okt. — 9:de dagen. — Natten förlöper i lugn; det skjutes icke från fästningen. Vi arbeta ifrigt på att åter sätta batterierna i ständ, reparera embrasyrerna och förstärka tvärgrafvarne. Dessa arheten fartsättas under dagen. i trots af den temli