Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 3

Plouen skyndade dit, och Barrabas förde honom bort till sitt observatorium. — Sel sade han till honom. — Uvar? — Högt upp. Aldraösverst. — Hvad är det? — Ser ni ingenting? — Icke det ringaste. — Hvad? Icke ens en liten rök? — En ånga menar du väl? — Nej, massa, det är en rök; det är röken från Vulkans kök. Han är hemma. Tror du? — Ja, och han har icke sett oss. — År du säker derpå. — Om han sett oss, massa, skulle han hafva släckt sin eld. Plouen fortfor att stirra upp mot den kägelsormiga klippan, och kunde ej dölja sitt misstroende. Han skulle bo deruppe? sade han till negern. — Mycket säkert; svarade denne, och der har han bott i femton år. — I det der nästet? — Ja, i det der nästet. — Det är icke troligt, Barrabas. Du förer mig bakom ijuset Maronnegern kunde icke återhålla ett små