Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 3

28. Nästet. Det var intet lätt företag att ansalla en man på denna höjd. På trenne sidor var klippan omgisven af en vertikal mur, som var fullkomligt obestiglig; till omkring midten af den tredje sidan ledde en kal brant uppåt, och der den slutade syntes det icke möjligt att komma vidare. Från den punkt, der kaptenen och hans kamrater besunno sig, såg det ut som om man endast med en ballong eller med vingar vore istånd att komma ditupp och man kunde ej föreställa sig att en mensklig fot någonsin beträdt denna väg. Klippan var helt och hållet isolerad, och dess koniska form lät ej förmoda, att någon stig kunde leda upp till spetsen. Dessa betraktelser anställde Plouen och han vände sig i anledning häraf till sin förare. — Du har rätt uti att han är deruppe; men hur kommer han dit? — Hur han kommer dit upp, massa? — Ja, Barrabas. — Det är hans hemlighet. — Det vill väl säga: hans och hans vänuers? (Forts.)