Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 2

truppen alltid med 10 minuters mellanrum, för att vilseleda Vulkans vaksamhet, för den händelse han skulle hafva fattat någon misstanke. Trakten var här ännu vildare än på något föregående ställe, och öfverallt öppnade sig asgrundar, hvilkas djup ögat ej kunde mäta, och öfver hvilka en mängd roffoglar rörde sig i cirkelformig flygt. Mellan dylika vägar måste truppen skrida framåt utan att göra något buller, utan att vidröra en gren och utan att stöta mot en sten, som kunde rulla ned i djupel. Företaget var svårt nog, och det var omöjligt att strängt åtlyda förbudet. Kaptenen vände sig vid sådana tillfällen om och kastade på den olycklige syndaren en ursinnig blick, som var långt valtaligare än alla ord. Mythologen småsvor, Acteon brummade, hundarne slokade med öronen, och icke den ringaste lislighet förspordes bland truppen; endast Plouen sjelf var lika oförtruten som förut: han nalkades nu sitt mål och i negerns försigtighet hade han en visshet mer att han skulle uppnå det. Slutligen framkom man till den plats, hvarifrån man sknlle företaga sina observationer; det var en ljungbetäckt skogsslätt vid foten af klippan; det gällde att krypa igenom detta ljung och framkomma till en klippvägg, bakom hvilken man skulle dölja sig. Då detta