Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 1

Riksdagen. Bondeståndets diskussion i kreditivfrågan. Sahlström uppropades först. Han erinrade att hvad än bondeståndet måtte besluta, så kunde det icke inverka på sakens utgång, men han kunde likväl icke underlåta att uttala den högst vidriga känsla han erfor vid tanken på det sätt, hvarigenom saken blifvit bestämd. Borgareständets bifall bade tillkommit på ett högst besynnerligt sätt genom enskilda meddelanden med åtskillige af borgareståndets ledamöter. Om detta sätt att utverka ständernas bifall till penningeanspråk också vore konstitutionelt, något som alldeles icke vore förhållandet, då Sverges grundlagar ej känna till några privata kommunikationer, så saknade dock bondeståndet alla sådana meddelanden, som hade kunnat verkat på dess öfvertygelse för detta fall. Hade folkets önskningar vunnit afseende, så hade det stora kreditivet blifvit förhöjdt med lika stor summa i stället för det mindre, och då hade folkets ombud kommit i tillfälle att öfvervaka att medlen icke blefve använda onyttigt eller möjligen på ett för nationaikänslan sårande sätt. Vore konungens, vår ädle konungs rådgifvare sådana män, att nationen kunde för dem hysa förtroende, så kunde man äfven ha gifvit sitt bifall till medlens anvisande på nu ifrågavarande sätt; men då rådgifvarne så många gånger fått uppbära folkets stör