Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1854, sida 2

gick ned, och det var ännu så ljust, att man kunde iakttaga hans ansigte och hans miner. Kaptenen gick rakt på saken. — Du kanner Vulkan? srågade han. — Ja massa! svarade Barrabas. — Kan du föra oss till honom? Negern svarade ej. — Femtio piskslag om du vägrar, sade Plouen. Samma tystnad. — Hundra piskslag, och det på ögonblicket! Negren syntes ännu alltid lika känslolös. — Du kommer att dö under piskan! .. Acteon! Denne skyndade fram. — Piska denne kanalje, tills det ej mera finnes lif i honom! Acteon fattade hundpiskan och beredde sig att utföra befallningen. Emellertid hade Plouen icke vändt blicken från fången, för att se hvilket intryck dessa hotelser skulle göra på honom. Han stod beständigt lika trotsig och orörlig, och det syntes tydligt, att ingen förställning här var med i spelet. Fruktan för piskan hade ingen makt öfver denna menniska. Plouen besinnade sig derför genast och ropade åt Acteon: — Vänta, och för bit slafven! l