nästet är här, och att det går hett till der borta på andra sidan. — Det menar jag också, sade kaptenen. Har någon försökt att gå omkring klippan ? — Ja kapten! sade Yvon, som i detsamma framkom; men den är lika brant öfverallt. — Så låt oss försöka på nytt! Yvon och St. Malo till venster! Ni andre följen mig! Spårhundarnes skall tilltog, och Tamerlan visade sig på spetsen af klippan. Åsynen af honom uppmuntrade dem alla. — Hur har den satan kommit dit upp? sade mythologen. Jag har sett många kloka hundar i Paris, men ingen som kan jemföras med den der. Kom, Yvon! Kapten har sagt: till venster! Kom då! — Vi behösva ej gå längre, svarade denne. Jag har funnit det. — Hvad har du funnit? — Ingången. — År det möjligt? Hvar? — Här! sade Yvon. — Här? Hvad är det du pratar, Yvon? Du har väl icke i sinnet att göra narr af din lärare? — Nej, på intet vis. — Det skulle icke vara vackert, unge man, efter allt hvad jag redan gjort för dig.