Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1854, sida 1

Hans uppmärksamhet riktades plötsligt åt ett annat håll. Han hade just jemte sin vän banat sig väg genom ett buskage, genom hvilket de ej utan många skrämor kunnat framtränga, då han plötsligt stötte på en klippvägg, betäckt med epheu och slingerväxter. Hur mycket han än letade efter en öppning eller utgång, hittade han ej reda på någon, och klippan syntes draga sig genom hela längden af skogen. — Tycker du ej att detta är en treflig belågenhet, Yvon? Stenar fram och törne bak! Tänk om vi skulle tända våra pipor, för att fördrifva tiden? — Låt oss leta igen, sade den unge mannen. — Gör det, min son! svarade den andre filosofiskt. Ihärdigheten är alla andra dygders moder. Gör det. Medan de vexlade dessa ord, hade hundskallet åter närmat sig med fördubblad styrka. Det kom från ett och samma håll, hvilket lät förmoda, att Tamerlan och Bajazet nu hade förenat sig, och att de nu stodo inför den gemensamme fienden. Att döma efter ljudet, måste han vara mycket nära och troligen på andra sidan af den klippvägg, som nu reste sig framför dem. Snart hade hela truppen förenat sig. — Kapten ! sade mythologen. Det tycks att