Korsaren. Roman af Louis Reybaud. öroersättning. (Forts. fr. N:o 263.) I detsamma kom Tamerlan ut ur busksnåret med ett klagande tjut och störtade med blödande nos in bland jägarne. — Hvad har passerat derinne? frågade Plouen. Det måste vara något å färde. Framåt, gossar, följen mig! Han banade sig väg genom buskar och törnen, och hans trupp följde efter. Tameralen sprang i förväg, liksom ville han underrätta Bajazet att undsättning nalkades; derpå kom han åter tillbaka och gick långsamt förut såsom förare. Man måste beundra detta djurs klokhet, ty hvarje dess rörelse hade något att betyda och hans ögon talade det tydligaste språk i verlden; han syntes begripa hvad som var föremålet för expeditionen, känna sin roll och utföra den samvetsgrannt. Han gick några steg framåt, ledd af sin instinkt och vände sig derpå om mot truppen. Förekom en punkt, der det var svårt att komma fram, ett