Styckegods. Napoleons marskalkstaffel. Napoleon hade sjelf beställt detta konstverk, som var att anse såsom det praktfullaste, som någonsin utgålt ur porslinsarbetares händer, i Sevres manusaktur, och hade 1810, då han blef förmäld med Marie Louise, förärat det åt staden Paris, som då med stora omkostnader bestridde festligheterna, hvaribland den berömda kejserliga balen på rådhuset. — Efter Napoleons fall såldes detsamma af magistraten. Det vandrade derefter till England: en spekulant Hudson höll det i 20 år under lås och bom, visade det för pengar, tills det föll honom in, att man mera skulle förtjena derpå i Paris, än i London, och han valde nu dertill den tid, då Napoleons staty uppställdes på Vendomeplatsen. Bordet består af porslin i den aldravackraste cirkelform, 4 fot i diameter och uppbäres af allegoriska figurer: kriget, segren, ryktet och historien. Flera af hjeltens berömda slag, vid Ulm, Austerli z m. fl., bildade med samtliga marskalkarne en strålande stjerna, hvars centrum Napoleon var, och samtliga målningarne derpå betraktas ännu såsom tillhörande denna konsts utmärktaste arbeten. Man behöfver ett förstoringsglas, hette det under den tidens entusiasm, för att behörigen betrakta hela rikedomen på denna porslinskonstens lilla valplats. Kejsaren var afbildad i hel figur i stor ornat, sittande på en thron; marskalkerne i form af bröstbilder, a:la med historisk noggrannhet, i deras regementsoch korps-uniformer. Korsets medtggamde vid Kathedralkyrkans Ii St. Petersburg byggnad. På det ställe i Petersburg, hvarest nu katedralkyrkan reser sig, stod en gammal kyrka med ett förfärligt högt torn, och ofvanpå tornet thronade ett 6 alnar högt kors af metall. Alexandar den förste lät nedrifva kyrkan, för att uppföra den nuvarande efter Peterskyrkans modell. Men först måste det höga korset nedtagas, då det betraktades såsom en helgedom, som ieke fick vanhelgas genom nedstörtande. Huru skulle detta verkställas? Att uppföra en ofantlig ställning endast för korsets skull, skulle hafva kostat en ofantlig summa. Man uppmanade derföre timmermän att nedtaga det mot en viss betalning. Tre ryssar anmälde sig. De fingo sakramentet, stego nu modigt upp i det inre af tornet, så högt de kunde komma, svingade sig derpå ut och klättrade högre i vädret, i det den förste lossade blyet med yxan och inslog det ena trappsteget etter det andra i träverket. Vinden ryckte hatten af hufvudet på honom; men detta bragte honom icke ur fattning. Efter flera timmars förlopp hade de nått spetsen. Den främste svängde sig upp på korset, och de andra arbetade vid foten deraf, så att det om eftermiddagen klockan 4 kunde hissas ned med rep. Många tusende åskådare hade samlat sig och bäfvade för de tre förvågnes lif. De kommo emellertid lyckligt ned, fingo sina penningar och blefvo på köpet frigifne ur lifegenskapen. (Portf.) Gissningermne. En gång då konung Carl XI ensam till häst promenerade ut på landet mötte han en liten bondgosse, som barfota linkade på vägen. Konungen, som tyckte synd vara om barfotingen, den der på tillfrågan sade sig hafva en hel mil att tillryggalägga, upplyftade och satte honom bakom sig på hästen. Sedan gossen sålunda en god stund suttit bakom ho nom på hästen, upptog han något ur fickan och började med mycken smak mumsa derpå. Konungen frågade honom hvad han äter på. ,Gissa, svarade gossen. ,Bröd, kan jag väl tro. sade kungen. ,Nej hvasstre, bättre, opp, utlät sig gossen. — ,Nå, så är det kött då? — ,Nej, pina dö, bättre opp. — Nå, så måste det väl vara ostkaka, min gosse. — Jo si det råkar luta dertill, utropade gossen helt förnöjd och fortsatte med förökad aptit sin måltid. En stund derefter bad kungen i sin ordning gossen gissa, hvem den person var, i sällskap med hvilken han nu satt på samma häst. ,ÅAhå, sade gossen, herrn å fälan en båld herre, ä fälan länsman kan jag tro. — ,Bättre opp, svarade kungen. — ,Nå så besittandes, äke då då herr landshöfdingen sjelft-. — ,Bättre opp. — Kors för satingen, skulle dä vara kunjen kantänkax — Åo si det råkar luta dertill, svarade kungen den förvånade bondgossen, som troligen aldrig i sin lefnad kunnat drömma om, att han skulle komma majestätet så nära.