Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1854, sida 1

— Om jag tror det, min gosse? Se bara på Tamerlan, så brådtom han sått! Han sliter i sönder tåget, om man icke löser honom. Hvilka språng, hvilka ögon, hvilken tunga, hvilka tander! Han är både hungrig och törstig, och Gud hjelpe den han får fatt uti. — Deri har du rätt, sade Yvon. — Och se på Bajazet, han är icke så het på gröten som den andre; men får han först tag på sin neger, så kan du svära på att han icke släpper honom igen. IIör, vet ni hvad, gubbar, det är bäst att vi göra oss klara. Men hvad tar skytten sig till? Han förstår icke sitt handtverk, den morianen, eller också måste han vara i maskopi med de andre. Acteon hade aflägsnat sig några ögonblick; då han kom tillbaka och såg hundarnes rörelser, kom han till samma resultat som mythologen. — Herre, sade han till Plouen; här äro maronnegrer i grannskapet. — Godt; vi börja då jagten, gossar! svarade denne, vändande sig till matroserna; upp alleman, och sen efter gevären. När J han ert vilbråd på kornet, så gen fyr, och förspillen ej krutet! Ett ögonblick derpå var hela truppen på benen.