HMorsaren. Roman af Louis Reybaud. Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 262.) Han höll just på med en harsrickasså efter en splitter ny method, då hans mun plötsligt gick i baklås. Detta var ett nytt fenomen hos honom, som bestämdt måste ha något att betyda. Slutligen hviskade han: — Tyst Yvon, tyst, min gosse! — Hvad är det om? frågade ynglingen. — Ser du icke derborta? — Nej, jag ser ingenting. Hvad är det att — Tyst, säger jag dig, och ni andre också! Nu ska ni få se, att dansen i rappet kommer att börja. — Men hvad är det då? frågade Yvon sakta. — Det är något på färde, du. — Hvar? — Se på hundarne, på deras ögon och deras rörelser. Det är intet tvifvel om att de uppspårat något. — Tror du det? frågade Yvon.