Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1854, sida 1

våga sig in i denna labyrinth behöfdes dessa djurs rofgirighet och hetsighet, som ökades i stället sör att mindskas genom de törnen, som hvarje ögonblick sönderresvo deras skinn. Jagarne hade uppställt sig vid utkanten af skogen, med geväret i arm: deras blickar spejade in mellan buskarne och de bevakade alla ingångarne. Mythologen innehade en af dessa poster tillsammans med Yvon och glömde ej att använda tiden väl, genom att hålla en liten föreläsning för sin elev. — Pass på, unge man! sade han till honom. Det beror nu på att ha ögonen med sig och ej låta öfverraska sig. Hör du hundarne? — Ja. — De ge hals; vilbrådet kan derför ej vara långt borta. Pass nu bara på! Hundskallet kom verkligen närmare och hördes allt tydligare och tydligare. Emellanåt såg man också hundarne framkomma mellan träden, springa fram öfver buskarne och åter försvinna. — Villebrådet är icke lätt att få satt på, sade mythologen. Hvad de anstränga sig, de stackarne!