———— ——— —— ——————— till det andra. Då man trodde honom bland bergen, strösvade han omkring i snår och buskar nere på slätten, och då man sökte honom der, var han åter bland bergen och i ostraffad besittning af sitt byte. Efter hand hade liksom ett stillestånd uppstått mellan honom och plantageegarne, och sjelfva milisen syntes hafva uppgifvit tanken på att bemäktiga sig honom. Sådan var denne man, hvars hufvud kapten Plouen hade lofvat lemna fru Angremont. Detta var icke så lätt att hålla som att lofva, och hvar och en annan än korsarhöfdingen skulle hafva uppsilvit försöket. Men om Vulkan var outtröttlig, så var kapten Plouen det ej mindre. Det första vilkoret för att företaget skulle aflöpa lyckligt var, att det hölls hemligt. Mer än en gång hade Vulkan, då man förföljde honom med något allvar, plötsligt lemnat den nordliga delen af ön och dragit sig bort till de södra bergen, som voro ännu brantare och otillgängligare och erbjödo honom ett ännu säkrare gömställe. Åfven nu kunde han tillgripa samma utväg. — Man måste derför förbereda sig utan buller, gå raskt tillväga, omringa negerns uppehållsställe och försöka öfverraska honom. Så beter man sig då man vill fånga vildsvinet i dess håla.