på hvarandra; redan morgonen derpå hade han uppgjort sin plan. Företaget kräfde både fintlighet och kallblodighet. Af alla de marodörer, hvilka sökte sin tillslykt bland bergen, fanns ingen, som bawue än Vulkan förstod att narra sina förfölJare. Det hade redan gjorts tillräckliga försök alt bemäktiga sig honom, men man hade alltid misslyckats; han hade uttröttat de djersvaste jagare och alltid undgått deras list: somliga af dem hade tillochmed omkommit under försöket. Än gräfde han gropar på deras väg, i hvilka de nedstörtade; än inväntade han dem på spetsen af ett sjell och valtrade ofantliga klippstycken ned på dem, då de försökte att bestiga den. Under detta vilda och I af faror hotade lif, hade negrens sinnen vunnit en otrolig finhet och skärpa, och intet kunde jemföras med hans lemmars elasticitet och vighet. Han sprang omkring på klipporna med en stengets lätthet och säkerhet, han samm öfver sjöar, satte öfver strömmar och klippremnor, han fördjupade sig i skogen som ett vilddjur och skaffade sig tillhåll der ingen annan kunde intränga. Han spang i kapp med hunden och hästen, och på en och samma dag hade man ofta sett honom på så olika ställen, att det var omöjligt att förklara hur han så hastigt kunnat komma från det ena