Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1854, sida 2

Han var angelägen, sade han, att kunna gå till segels påföljande dag, och han upprepade detta flera gånger. Emellertid kunde han icke så plötsligt få taga farväl af fruntimren. Huset Angremonts gamla sedvanor tilläto icke en fremmande att lemna det, utan att hafva njutit bevis på dess gästfrihet. Dessutom låg plantaget så långt från stranden, alt flera timmar skulle åtgå, innan kaptenen åter kunde vara tillbaka. Det skulle derför hafva varit en ohöflighet af kaptenen att afslå de båda fruntimrens vänliga inbjudning. På ett par ögonblick voro tillredelserna gjorda, och Plouen tog plats mellan husets fruntimmer vid ett bord, besatt med kalla rätter och frukter. Det var hvarken den praktfulla service eller den dyrbara anrättning, som fordom utmärkt huset Angremont; men detta hindrade likväl ej denna anrättning att i all sin enkelhet och tarflighet vara mycket lockande och inbjudande. Vinerna, som man bjöd honom, voro de ädlaste franska och spanska sorter man kunde få; de kalla och saltade rätterna voro förträffliga, och frukterna de finaste och mest utsökta på hela ön. (Forts.)