Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1854, sida 2

19. Göästfriheten. Det motiv, som förde kapten Plouen till plantaget, var det naturligaste i verlden och tarfvade inga vidlyftiga förklaringar: endast madam Blanches närvaro skulle hafva varit nog för att förklara det; ty mulattskan förenade med sin försäljning af bränvin och förfriskningar också understundom den affär, att ombesörja fartygens proviantering. Sedan några vanliga höflighetsbetygelser blifvit utbytta, öfvergick man till affärerna, och handeln blef raskt afslutad. Allt gick af sig sjelft, och madam Blanche behöfde alls icke utveckla den lysande talang, som naturen gifvit henne. Allting emottogs utan någon motsägelse: Plouen gjorde inga invändningar hvarken mot varornas beskaffenhet eller priset å desamma, och aldrig har någon köpare varit lättare att göra till pass. Han brydde sig icke ens om att se på sjelfva artiklarne, utan sörz litade sig helt och hållet på fru Angremont och visade henne det mest oinskränkta förtroende. Man öfverlemnade alla detaljerna åt mulattskan, och det enda kaptenen fordrade var, att allt ögonblickligen skulle föras ombord.