DSCS8 vu Jää TAM UMI1DIUTl; CnA1 TT 191 MV de öfrige arbetarne äro anställde såsom batteri-handtverkare vid Götna art.-regem:te. En dag mot slutet af förra veckan erhöll poliskammaren från en engelsk sjöman i Stockholm vid namn Thomas Moore en telegrafdepesch, hvari förmältes att en svensk sjöfarande, Samuel Johansson, den 25 sistl. Oktober på aftonen från Moore tillgripit en engelsk s. k. stortröja och en skjorta, hvarefter Johansson påföljande dag med ångsartyget Götheborg begifvit sig hit till staden; till följe häraf begärdes att Johansson vid ankomsten måtte anhållas och undersökning med honom anställas. Då nämnde ångfartyg i måndags på förmiddagen hit ankom, anträslades Johansson ombord å detsamma, hvadan han uppfördes i polisen, der förhör med honom samma dag egt rum. Johansson, som uti sistl. Maj månad tagit hyra å ångfartyget Alban, hvilket tillhörde engelska östersjöeskadern, uppgaf rörande Moores påstående om tröjan och skjortan, att sedan han för omkring fjorton dagar sedan, då ÅAlbau låg vid Warholmen, fått åtfölja chefsslupen till Stockholm, hade han försummat att infinna sig vid båtens afgång, hvadan han måst stanna i hufvudstaden. Härunder hade han blifvit bekant med Moore, som hade sitt logis i Roparegränd. Moore hade då anförtrott honom, att han vore skyldig till värdinnan på stället, men enär han icke egde några pengar, så skulle Johansson göra honom en tjenst, om han en afton ville utsmyga en stortröja, som skulle försäljas, för att åtkomma schaber, hvilket Moore sjelf icke trodde sig om, helst Mooresgarderob utgjorde en slags säkerhet för värdinnans fordran. Dettalofvade Johansson och verkställde det äfven aftonen före sin afresa; men då han icke sedermera träffade Moore, lemnade Johansson tröjan uti sitt logis vid Köpmansgatan. Han bade saledes hvarken stulit tröjan eller skjortan, hvilken senare han tillhandlat sig af Moore för 2 rdr rgs. För inhemtande af vidare upplysningar uppsköts undersökningen till annan dag, hvarunder Johansson skulle förvaras i länshäktet. Sedan poliskammaren tillfölje häraf, medelst telegrafen, anmodat polisstyrelsen i Stockholm att böra Moore, har på samma väg svar derifrån ingått, att Moore vidhållit sin angifvelse, hvadan Johansson i Thorsdags ånyo var i polisen inställd. Poliskommissarien Wickstrand anmälte nu, att poliskonstapeln Ammelin, som har sin station vid ångbåtsbron, sått reda på stortröjan, hvilken Johansson, aftonen före aftesan, försålt till en matros å äugsart. Carlstad. som då varit liggande i Stockholm, men för närvarande finnes härstädes. Tilltalade Johansson erkände derpå, att han försålt tröjan, som han emottagit af Moore, till matrosen å Carlstad för 14 rdr, hvilka penningar han användt till resan hit, i stället för att lemna dem till Moore, enligt öfverenskommelsen dem emellan; men i öfrigt vidhöll han sin berättelse om åtkomsten till båda plaggen. Skjortan deremot sade han sig ha försålt till en sjöman å ängf. Eros, som går på Westerås. Målet öfverlemnades till rådhusrätten i Stockholm, dit Johansson kommer att med fångtransport härifrån afgå. I Söndags på eftermiddagen gjorde öfverkonstapeln vid poliskåren i Majorna, Ljungqvist en god fångst, då han lyckades gripa en för det allmännna högst vådlig person, kringstrykande, försvarslöse förre sästningssängen Måns Carlsson, Glashatten kallad, hvars rätta hemvist är Björketorps socken i Marks härad, men som en tid uppehållit sig i närheten af staden, utan att polisen kunnat spåra upp hans tillhåll. I Tisdags var Carlsson, som till utseendet är en jätte och till lynnet skall vara en vilde, från länshäktet inställd i poliskammaren. Ljungqvists berättelse om tilldragelsen var, att då ban i Söndags kl. 3 eftermiddagen kom gående å Slottsskogsgatan, märkte han en karl af misstänkt utseende, som tycktes vilja undvika honom, hvadan han följde efter, enär illa kände personer äro boende der i trakten. Då han bakom ett gathörn kom mannen närmare, kände han igen Glashatten, som, seende sig upptäckt, tog vägen inåt en hage, der han med knif i banden ställde sig i position mot Ljungqvist under yttrande: ,Kom inte hit, ty här duger det ej att försöka. Då Ljungqvist, som blott hade en käpp med sig, måttade ett slag åt karlens arm, för att afväpna honom, parerade han detta, så att det icke träffade denna kroppsdel. Ljungqvist ropade derpå om hjelp, men ehuru flera karlar visade sig, ryggade alla tillbaka vid åsynen af jätten med knifven i handen. Glashatten gick derefter öfver en gärdesgård, hvarvid Ljungqvist fick fast uti hans ena ben, men måste åter släppa sitt tag. Detta oaktadt förföljde Ljungqvist honom nedåt kyrkogården, der en hop folk var samladt, som L. tillropade att hjelpa sig, men ingen vågade anfalla jätten, som begaf sig inåt Kungsladugårdsegor, der han slutligen, efter flera timmars jagt, blef gripen med tillhjelp af tvenne raska arbetare, Anders Johansson och Martin Pehrson, dervid Johansson var den förste, som räckte honom, då Jätten gick löst på honom med knif i handen, men måste bita i gräset. Sedermera tog Ljungqvist Glashatten i kragen, för att föra honom till vakten, men erhöll derunder flera slag i hufvudet, så att han uti ett torp måste skaffa sig ett rep, hvarmed Jätten fördes bunden till polisvakten i Majorna. Carlsson-Glashatten hade härvid ingenting att anmårka, utan medgaf att händelsen tillgått alldeles så som Ljungqvist omtalat densamma, anförande likväl till sin ursäkt, att intet väl är naturligare, än att en menniska försvarar sig, då den ser sig förföljd, derför hade han också gjort detsamma. Poliskammaren förklarade derefter, att som våldet emot poliskonstapel och begagnandet af lifssarligt vaben egt rum inom Säfvedahls häradsrätts domsago, så kommer ransakningen härom att vid denna domstol anhängigsöras, hvaremellertid Carlsson skulle sitta i länshäktet. Säväl Ljungqvist som Johansson och Pehrsson erhöllo belöning för Carlssons gripande. — Handelsbetjenten Carl Fredrik Andersson eller Strömberg, som undergått ransakning vid rådhusrättens andra afdelning för det han uti November månad förl. år på bedrägligt sätt tillnarrat sig penningar af hr C. von Bergen på Götha Källare, men hvartill Strömberg, i brist af bevisning, icke kunnat fällas, var i Tisdags inställd i polisen för vidare behandling, då han uppgaf sig kunna erhålla laga försvar hos sin fader, som skall vara byggmästare och boende i Hjertums socken af Inlands Torpe härad. Med anledning häraf beslöt poliskammaren att infordra nödiga upplysningar i ärendet, som äter företages, sedan dessa ingått; kommande Strömberg att un.